lördag 23 juni 2012

Midsommar

Midsommar, suck, va romantiskt och fyllt av tradition det låter!

Midsommar. Vi vaknade ENSAMMA i huset och konstaterade att samtliga barn är nu utflyttade. Vi satte oss upp i sängarna, tittade på varandra, tittade på solen som vräkte in, lyssnade på tystnaden, upptäckte att dagen var vår förutom en inbjudan till lunch hos mamma - och gallskrek! Hjälp!!! Plötsligt stod sanningen klar framför oss: inga mer hoppande grodor, inga midsommarstänger och inget  blomplockande och inga grönskeskadade byxor eller klänningar. Gaaaah! Inte heller någon insmygande tonåring på morgonkvisten, ingen som ville bli hämtad i en annan ände av länet och inte heller spår av någon förberedelse för fest i köket kvällen innan. "Bara" en lunch hos mamman.

Allvaret stundar. Nu är det vi. Hårresande hur tydligt det blev.

Eller för att vara seriös - nya tider stundar och vi överlevde. Segade oss upp efter en dryg timmes kaffesöl och tidningsläsning och åt en trevlig lunch med mödrar och med ett par unga som faktiskt ville komma med. Jag tog med midsommartårtan utan jordgubbar (överskattat bär!). Sen fortsatte vi att göra ingenting. En mindre biltur bara, vilket fick varningsklockor att ringa. Hur många seniorpoäng är det att ta en biltur på midsommarafton? Rätt många, skulle jag tro.

Okej, det var inte så tokigt.Efter att ha ätit ärtsoppa till middag och landat i soffan med ritblock och film så kan man bara säga att livet kändes rätt bra. Särskilt som vi antog och visste att de nära och kära hade det bra.

Vi filosoferade över midsommar där vi tronade i soffan, eftersom midsommarnattens kyla tvingat in oss från altanen. Vilka minnen var starkast? Ja, det torde vara den midsommar 1979 då vi flyttade ihop efter ett halvt års renovering och stök. Huset står kvar och är sig relativt likt. Nu är det i vår ägo igen och det känns konstigt. Men den blommiga åttiotalstapeten är kvar i köket, tillika de bruna listerna. Likaså den rödrandiga hallen och den brunblommiga övervåningen, det övergröna sovrummet som var så underbart sen det blev klart och vi förträngt spacklingen av väggarna..... Det var en midsommar att minnas!

En annan midsommar att minnas var då vi med fyra ungar och viljan att skapa egna traditioner bestämde oss för att för alltid fira midsommar i Norge. Fråga mig inte varför... I alla fall åkte vi iväg en enda gång över denna helg. Vad jag minns var att vi tyckte att livet helt plötsligt blev väldigt kostsamt. Dessutom regnade det nonstop. Ungarna hittade inte sitt favoritgodis i kiosken och till detta var tanten på campingen sur. Attans vilken miss!

En midsommar för mycket länge sen åkte jag som ung tös iväg med familjen på ett nattligt äventyr som jag aldrig glömmer! (Det var för att de vuxna fått för sig att göra en utflykt på en otänkbar tidpunkt på dygnet.) Vi hade fikakorg och åkte ut i den jämtländska sommarnatten, vacker som bara en jämtländsk sommarnatt kan vara! Jag minns inte allt men en sak är säker, vi hamnade vid ett gammalt gods och trots min gröna ungdom imponerades jag av rabatterna med kejsarkronor och ofattbart gröna klängväxter på vita stenväggar. Det var liksom drömskt. Sånt man inte trodde fanns i verkligheten. Det fick mig till och med att efteråt leta i en dammig gammal bok, som troligen var morfars, efter gamla gods och herresäten i västra Jämtland. Plötsligt hade boken fått en mening. Och inte blev det mindre spännande för att jag hittade det jag ville.
För övrigt stannade vi den natten vid en vägkant och bredde ut filten för att intaga fikat i den ljusa och underbart ljumma natten. Sen kommer jag ihåg att lillebror blödde av alla knottbett, mormor fick sätta sig i bilen och mamma bröt lövruskor av en al för att vi skulle kunna freda oss något så när medan vi tryckte i oss vaniljbullar och guldsaft i rasande fart. Vem glömde Djungeloljan? Eller myggstiftet som luktade gift? Tja, sånt var livet. Men lyckan över att ha hittat ett gammalt gods i en dammig bok var stor efteråt. Vad gjorde det då att myggbetten kliade?


Ett par midsommarbröllop har vi varit på och en otal gånger dansat kring midsommarstången i Fröå och på Åre hembygdsgård och på Jamtli. Livet har hittills bjudit på så många härliga midsommaraftnar. Men om någon skulle fråga mig vad jag tänker på när man säger ordet "midsommar", då skulle jag nog genast svara gummigroda och cigarettrök. Varför säger jag inte. Men det är kul!

Med önskan om en fortsatt trevlig helgända delar jag med mig några bilder från helgen hittills.
//Eva


Midsommartårta. Jordgubbar? Nej - inte när det finns körbär!

Mormors katt Pipaluk

Mormors katt Malla

Sommaräng från Solberg

Sommarväg på Annersia

Ändsjön

Åreskutan från Ladängens topp

Va? Finns finns det tårta kvar?

Skutan från Arvesund 





2 kommentarer:

skenbild sa...

Ja ja och jo jo. Men nu är det framåt! Forza! som spagettifolket säger. Det finns mer liv än det som har varit. Du får ta och läsa om Hattjakten. Den utspelar sig i ett läge ung. 30 år(!) för dig, fram i tiden... Den här mellantiden som kommer nu kan användas till att göra allt det där man gnällt om att det var omöjligt förut. För min del kommer det att bli t.ex. att besöka den stora sanddynen som finns mitt emot Skärlöv. Eller Vita havet... o.s.v. + en massa rent praktiska saker jag alltid velat göra.

skenbild sa...

Förresten minns jag att det där godset hette Tullus. Och att jag ville sitta och "snöa", alltså titta ut genom bilfönstret i vad som antagligtvis skulle kallas hypnotiskt tillstånd av en före detta pert, men blev hindrad av prat o.dyl.

När en ny årstid håller på att födas fram...

...blir jag alltid så trött. Det är som om jag själv är med och krystar. OK, liiiite lättare förlossningar har jag framåt vårvintern. Men ...