söndag 2 december 2012

Va mycket kul man kan göra!

Ibland vaknar jag på nätterna och har huvudet fullt av saker jag tänker göra. Om det är bra eller dåligt vet jag inte, men just nu har jag liksom i alla fall bestämt mig för att det inte är dåligt. Det gäller bara att lägga upp det hela på ett smart sätt.

En titt i almanackan säger mig att det är två och en halv vecka kvar tills man kan ägna dagarna åt umgänge med nära och kära och dessutom en del pyssel som jag gillar. I det pysslet inbegrips baka kakor, skriva i bloggarna, göra foton, göra tuschteckningar, vara i verkstan, göra presentaskar, fixa hemsidan, städa garderoberna och slänga lite försiktigt här och var...vi förbereder så sakteliga en flytt. Det kommer att ta ett par år, det vet vi, men det gör inget. Och helst inte mer än ett par år. Helst bara ett och ett halvt, men det vet man ju hur det är.

Jag måste i alla fall säga att jag är i nerförsbacke. Det är positivt. (Uppförsbacken är det där halvåret mot jul innan det börjar gå nerför igen. I min värld.) Jag vet precis hur det gick till. Jag kikade in i grannens hus. Genom fönstret. Det är liksom ofrånkomligt då husen står så nära att vi kan se vad vi har i stekpannorna på våra respektive spisar. Grannen hade hängt upp samma gardiner som förr, samma blommor som alltid, samma ljusstakar åt vårt håll, samma utegran och då tänkte jag att jag inte skulle vara sämre. Jag fick liksom fart, tänkte att om jag leker att det är skitkul även om vi inte numera har tindrande ögon som räknar dagarna till julafton i almanackan så kanske det blir det. Och det funkade!

Julen har börjat komma och helt plötsligt vände det liksom, jag som i senaste inlägget gnällde om Kanarieöarna eller nåt. Lådorna är framplockade, julgardinerna uppe, glöggen sprättad, ett par julklappar klara, saffran inhandlat, hyacinterna inköpta och juleljusen tända. Kanske man ska ta fram granen också - vore kul! In första advent - ut trettondag jul. Det skulle vara ett nytänk som drar ut på festligheterna lite. Och kanske kan det få mig att sluta vara ett julneggo. Skrämmande för att vara jag, som är en traditionspolis och som gärna ringer runt till grannarna och säger att de måste släcka julstjärnorna för de är en dag för tidigt. Men det kanske betyder att jag håller på att renoveras på något sätt. Eller snarare revideras.


Från nu, alla mina kära familjemedlemmar, kommer jag att älska julen, frossa i detaljer och fixa saker för tidigt! Rubbet. Ingen kommer i alla fall att vara hemma och kolla om vi har inslagningskväll på rätt sätt, utan allt kommer att vara klart långt i förväg och vi kan bara luta oss bakåt och njuta. Och rita. Och fixa hemsida. Och vara i verkstan. Och skriva...

//E



2 kommentarer:

Karin Härjegård sa...

Hej Eva! Jag tänker liksom inte på dig som "julneggo". Jag tänker att du är den som med sprudlande ögon plockar fram allt som ska fram och sedan pysslas det av glatta livet! :-)

Eva sa...

Haaaaaa....kanske du har rätt. Det är nog bara separationsångest från den där tiden då allt var barnsligt, om du förstår vad jag menar. Kram!

Det här är MITT!

Allt ni ser här är mitt. Ja, faktiskt. Ibland far jag hit och tankar. Jag andas in något som jag alltid kommer att längta till. Ja, jag...