måndag 9 september 2013

En söndag i september 2013

Vaknar 7.20, sovmorgon. Vad ska vi hitta på? En tom söndag? Varmt är det också...
Glastrollet är från 1968, en hett efterlängtad födelsedagspresent av mor. Dom var
moderna då, glastrollen, lite efter andra lyckotroll i plast.

Vi bestämmer oss för våfflor på altanen och bjuder hem
 ett par ungdomar och ett par mammor.

Söndagskalaset på altanen föder idén om en söndagsbiltur. Sånt sker aldrig
nu för tiden. Tänk om man skulle ta och se vad som finns bortom stugan i Näkten?

Hjortron och grädde smälter undan i värmen....

Va kul - två ungar anmäler intresse att hänga med på en gammeldags biltur för
att se vad som finns i slutet av skogsvägen till stugan.

Välkänd väg, milstolpe i form av rött hus.
Inget har hänt de senaste trettio åren i alla fall.
Men det är en mil kvar till stugan än.

Det där Korvågsnäset som det stod om i tidningen, det vill vi se när vi ändå är i närheten.
 En vik av Näkten vi inte känner. Men tji fick vi. Här törs man ju bara vända bilen.

Vi passerar just stugan. Nu börjar äventyret.
Vi säger inget om att det är ca 4 mil väg som den här, det vill säga skog, grus,
kalytor, skog, grus, kalytor...
Då har vi nog fått åka ensamma, jag och maken.

Men se där! Helt plötsligt en by. Är det 60-tal? Var är vi? Ingen aning.
Men enligt kartan kommer vi till
Gillhov om vi har tur. Om en stund. Eller två. 


Jisses, öde men ändå inte. Någon har ju lämnat hjulspår.

Ja, faktiskt kommer vi fram till Gillhov och ska runda Näktens södra spets.
Undrar om det verkligen finns någon camping?

Simpel sjöbild. Men det är ju ena änden av vår sjö. Långt där borta finns 365 öar.

Jag får för mig att bada. Bara för att det är september, bara för att det är
slutet av sjön och bara för att jag tror att det är nyttigt. För själen, alltså.

När man badar blir man hungrig. Men fika finns icke att få förrän vi rundat Näkten och
Storsjön och är på väg uppåt igen.
I sista stund hinner vi upp på Hoverberget innan dörren stängs. Vi kan se Storsjön från verandan.

Fikagänget.

Farmor väljer tårta, hon.

Vi vågar oss upp i tornet och får en bild av Storsjön och kan även skymta Näkten
till höger innan benen darrar för mycket och jag måste ner på säker mark.

Gå genast ner därifrån, unge!

Byarna svischar förbi och grönskan är fantastisk en sån här dag i september,
på utflykt i skogarna runt dom två stora sjöarna.

Hovermo - mekaniskt museum, sägs det.
Det får vi undersöka närmare en annan gång.

Hovermoån

Törtalln i Kårböle. Ser du gamarna?

Rävungen som förirrat sig upp på vägen i bästa kurvan i Hara. Men den klarar sig
trots trafiken.

Dags att lämna av farmor och göra kväll. Men va nu?
Ett hus inklätt i jämtländska flaggan?
Jesses, va dom hitt på.

Söndagsturen är slut. Nästa gång blir det Skalstugan,
det är en lagom söndagsbiltur.
Men då ska det vara kaffekorg!

Gonatt.




/E

3 kommentarer:

Ingemar Edfalk sa...

Hur blir det med Sällsjö då?

Eva sa...

Sällsjö - det får bli på vägen till Skalstugan.

Ingemar Edfalk sa...

Ja det är då typiskt. Sällsjö som nåt slags oviktigt halvstopp på vägen. Och till Skalstugan! Om det åtminstone hade varit på vägen till Grötommen.

Det här är MITT!

Allt ni ser här är mitt. Ja, faktiskt. Ibland far jag hit och tankar. Jag andas in något som jag alltid kommer att längta till. Ja, jag...