Kvinndomsprovet

Jag är fullt medveten om att motorcykelkörning är riskfyllt och kräver stor koncentration. Det hindrar inte att jag tycker att det är kul. Det är mer än elva år sen jag fick min egen, då jag annonserat för maken att jag inte ville dela hoj med honom utan köra själv hela tiden.  Därmed började också våra längre resor ta form. På den vägen är det, även om vi hittills hållit oss i Skandinavien.

Fri från olyckor, utom någon vurpa som inte lämnat större spår än nån mindre hojskada, har vi avverkat ett antal mil. Fantasierna om vägar växer ständigt. Men en sak har varit otänkbar hittills - norska trollstigar. Ingen av oss är särskilt sugen på höjder även om jag klarar höga broar bättre och milslånga tunnlar sämre och maken tvärtom. Ingen vill heller balansera i mötet med en buss på en bergssida i en hårnålskurva och samtidigt ha svindel. Trollstigen har alltså varit en sån där skräcksnackis som vi haft några år. Dit skulle vi aldrig fara. Ryyyys.

Men ändå, folk åker ju där, uppenbarligen, så vi tänkte om. Och jag kände att det skulle vara en personlig utmaning efter dessa år och mil. Ett riktigt kvinndomsprov. Dessutom har vi ju varit i Bergen, och vägen dit var minsann också ett elddop på sin ställen. Tro inget annat, ni som ska dit.

Vi packade och for med väderkartan framför oss. Kalkylerade en övernattning nånstans nedanför Trondheim i väntan på ett regnväder som skulle dra förbi, sen så...  Ja, det gick som smort, det. Man talar om Trollstigen och Örnvägen. Ingen har sagt nåt om hur det ser ut när man ska ta sig från Geiranger och upp på andra sidan fjället. Tur det - då hade vi tänkt ett varv till. Men nu är vi hemma och återupplever resan med bilder. Här är några.

En paus i Valsöya mellan Trondheim och Molde.

Vi kom till Molde tidigt på kvällen för att övernatta och invänta ett regn.
 Molnen hopar sig, men tillåter ändå en fin kväll med utsikt över alla fjäll.

Molde. Kviltorps camping.

Åndalsnes. Torget en fredageftermiddag. Var är alla?
Vi tar en fika och laddar inför morgondagen.
Campingen hittade vi vid Sogge Bru, på vägen mot Trollstigen.

Under natten försvann regnet som väntat och vi vaknar till detta, det första vi ser .

Trollveggen.
 Någon galning kastar sig precis ut från berget och hoppas överleva fallet
med hjälp av en falmskärm och rätt vindförhållande.

Trollveggen

Trollveggen

Trollveggen

Det gick ju bra det där. Trollstigen avklarad.

Toppen av Trollstigen

Efter våffelfika fortsätter vi över fjället med siktet inställt på Geiranger och Örnvägen

Det blir en del båtturer. Denna färja går mot Geiranger. 

Utsikten från Örnvägen

Och här är utsikten över Örnvägen.
 För att ta oss hit upp har vi, eller i alla fall jag, helt klart klarat ett kvinndomsprov.
Vägen hit upp var inte så lång som Örnvägen och Trollstigen, men tål att jämföras och vinner läskighetspriset. Inga raksträckor att vila på här inte - spikrakt uppför bergväggen och knappt nån vila mellan hårnålskurvorna.  Ett anfall av hemlängtan kom över mig där...

Några mil över fjäll igen. Breda vägar, fina som alltid.
 Viloläge (inget hjärta i halsgropen) och behaglig marschfart.

Mot Dovre för övernattning innan vi åker hem över Röros.


/E.