Sensommardrömmar

Så trött idag på jobbet att jag fick erbjudande om att lämna bilen på jobbet och åka med en kompis hem. Efter att ha varit ute en stund i friska luften tog jag mej i alla fall iväg och tänkte att det är det där med att sitta stilla en hel dag nästan, nu i skolstartstider med all planering. Och det där med att vända hjärnan ut och in för att börja tänka i pedagogiska termer i stället för den låt-gå-princip som fått härska rätt mycket i sommar i mitt avslappade tillstånd.  Det var nog det som gjorde mig så sömnig.

En kollega som kom in utifrån korridoren poängterade att vi arbetade utan luft. Se där! Ytterligare en orsak till sömnigheten. Svett, datorer, syrebrist, lysrör, papper och säkert en del damm - back in business. Jag bestämde mig för att stupa i säng direkt när jag kom hem. Om det inte vore för häcken.

Häcken är den bastanta syrenhäck (utan syrenblommor) som omger gården. De vuxna barnen brukar ofta påtala dess förträfflighet när det gäller avskildhet, solbad, trädgårdsfester och sånt som man inte vill ha allmänhetens nyfikna blickar på. Visst har vi nån gång sagt att delar av denna häck skulle må bra av en totalrenovering, dvs nersågning till en decimeters höjd och sen kanske växa till hanterbar storlek. Men icke! Då skulle vår fina gård inte längre vara en sån skattgömma. Har majoriteten av inneboende tyckt. Och sen huset tömdes på unga har det liksom inte blivit av. Vi tycker nog också att det är rätt skönt med två meter hög häck. Det är bara det att fanskapet ska klippas en gång om år. Och detta arbete har jag på senare tid tagit på mig helt enkelt för att jag är den som är hemma mest under sommarhalvåret.

Som sagt, om det inte vore för häcken hade jag nog sovit nu. Men jag bestämde mig för att en timme i friska luften skulle bara vara bra. Och det var ju tur att jag stannade ute. Man hinner långt på en timme. Upp och ner på stegen, doft av grönska och jord, ljummen sommarkväll. Låt vara att häcksaxen ryter, men det är ju ett sommarljud, ändå. Ungefär som höfläkten hos bonden varje barndomssommar. På stående fot bestämde jag mig för ett växthus på nästa gård. Det behöver inte vara stort, men det ska lukta jord, grönska och värme. Det ska rymma ett bord och två små stolar eller en liten soffa. Där ska jag sitta och drick kaffe eller sippa vitt vin i sommarkvällarna. Där ska jag lukta på blommorna och njuta av växtlighet. Det ska bli min alldeles egen korkek, fast av glas. Eller vad det nu är i växthus.

Huvudvärk och trötthet försvann efter femtio meter häck. Hälften är kvar. Drygt. Sommarkvällskänslan tog över. På nästa ställe finns bara dryga fem meter häck, tror jag. Det känns lite.... Jag kommer att sakna häcken. Jag kommer nog att sakna träningsvärken i axlarna som kan uppstå efter en heldag med motorsåg och kratta. Men i ett växthus kan jag ju odla upp något som skymmer sikten och behöver ansas med kraft, så har du något förslag så säg till.  Jag tror att människan är gjord för att rota lite i jorden och växtligheten, det är avkopplande, det är då ett som är säkert.

/E