Allt ni ser här är mitt.
Ja, faktiskt. Ibland far jag hit och tankar. Jag andas in något som jag alltid kommer att längta till. Ja, jag bor inte här längre och det är detsamma för jag bor tillräckligt nära för att tanka det jag behöver. Det går inte att förklara. Men jag hittar all möjlig inspiration i hemliga platser som jag väljer att inte dela med mig av men som finns i närheten. Nyfiken blev du nu, va? Men det är bara MITT:
Maken hade ett ärende och det blev en road trip. Pratade med mamma innan. Hon lever i sin värld men lyser upp ibland när jag babblar på om sådant hon gillade att samtala om förr. Jag sa att jag skulle åka väst över och hon undrade om allt var som vanligt "hemma". Jodå, sa jag, vägen är som ett stampat jordgolv och asparna står kvar. Alla sju? frågade hon oroligt. Alla sju, försäkrade jag.
Jag har en otroligt stark dragning till miljöer, fysiska men så klart även sociala, kring min barndom vilket alltid kommer fram i bilder och texter. Jag funderar ofta över det och vad som gör att jag liksom landar, skulle kunna äta jord med sked från vissa platser. Men det kan vara så enkelt att om man inte omger sig med det som anses som bekväma nödvändigheter idag så ser man det andra. En kvinna sa till mig en gång att jag var så otroligt jordad. Jag minns inte vad det var i för sammanhang, men skit samma, jag gillade att bli kallad jordad. Tack.
Tillbaka till mamma. När vi var små och det hippaste som hände var att "fara på affärn i Åre", var man ju ute och lekte. Mamma värnade om asparna på gården. Och de sju som ståtade vid vägen. Där kunde man stå och beundra asparna medan man väntade på posten, mjölkbilen eller köttbilen. Perfekt blickfång. Tyst, sa mamma, ofta, lyssna på asparna. Eller ooohh, nu är asparna vackra, när det var höst. Så man har liksom fått med sig det där med mannagrynsgröten. Du vet ju hur det är med mig. Jag gillar träd. Starkt jordade i ena änden, fri som fågeln , nästan, i den andra. Och däremellan kan vad som helst hända.
Jodå, satt´n...
Fjäll
Sju aspar
/E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar