Bilkarantän - coronaturerna

Så här i pestens tid gäller det att byta läge så gott det går. Vi är ju gamla vägdrivare så för oss är det ingen konst att hitta på små förströelser. Rastlösheten som gör att man måste iväg ibland har jag för länge sen förlikat mig med, maken likaså. Det funkar så här, att nån av oss säger att vi har en sak att göra idag. Sen följer ungefär samma mönster:

- Eller ska vi ta det senare så kan vi ta en tur till...

- Jo, det skulle vi kunna.

Sen packas kaffekorg. Och det där vi skulle göra sen det gör vi alltid sen. OK, det kanske inte går så fort med allt, men det kan ju vara det som är meningen. Efter mitten av mars har det varit så hela tiden, särskilt sen reseavrådandet trädde i kraft. Samtidigt får vi höra att vi ska försöka leva som vanligt men inte göra det och inte göra det och tänka på det och det. Jaha, vi isolerar oss alldeles utmärkt i bilen. Synd man måste göra avbrott för jobbet. 

Här kommer att antal bilder från vårt vackra landskap i vår och vårvinter, från april till maj. De flesta tagna genom bilfönstret i farten vilket innebär att de är just till för att påminna om dagen som var och dessutom har alla ett passande gult filter just nu då världen känns en aning pissgul i coronatider.

Det var barmark heejm...

Innan Isön. Oviksfjällen i bakgrunden och sörjig is. 

Ensligt i Hovde. Men kaffet var gott.

Lagom dag att åka runt på. Vart är vi på väg? Tja, kör mot Ångsta, eller nåt...

Kan man få hyra här? Som ett tåg i skogen i Ångsta.

Ibland tänker jag att det skulle vara fint att vara eremit. Skogen, huset, fåglarna... Och så gärna maken. Fast då är man ju inte eremit? Eremitduon A-n.

Kvarnen i Ångsta. Spöklig miljö nu, fritt fram för fantasin.

En Trisslott till den som kan se gamen. Vi hittade trädet bakom kvarnen. Grenarna påminner om spindelben, eller hur? Eller för mycket mascara. Det har man ju varit med om.

Om man slänger fram en arm med en kamera framför maken som kör och tar en bild i farten blir han inte alltid så glad. Men jag samlar på bilder (inte nödvändigtvis så proffsiga, mer som dokumentation av stämningen) och då är denna perfekt. 

Ett litet hus fullt med lera (torv?) och en isig sjö - kan det vara Bodsjön? 

Nånstans i skogen mellan Lockne och Bodsjö

Majmiljö

Ja, nu är det mer åt Persåsen till. Kvissle kanske.

Ja, det är nog Kvissle, i Berg. Det finns visst Kvissle lite här och där.

Nytt fikastopp denna dag i Hoverbergs hamn.

Hoverberg

Lågvatten än.

Ett lusthus vid vattnet. Men jag har ett växthus på gården. Och nöjer mig med det. Och en bryggbåt i Näkten. Väldigt nöjd. Väldigt.

Nu blev det vårligt. Röda små hus susar vi förbi. 

Mot Vigge, nånstans. Ett Hoverberg och en Storsjö. 

En lägda. 

Och en lägda till.

Lilla Ede, en liten värld för sig i skogen mellan 45.an och Mariebyvägen. 

Bäcken. Den där bäcken saknar jag från Solbergstiden. Faktiskt. Ljudet av en bäck är magiskt.

Ytterligare en lägda. I Solberg, just. Det är som i Skåne. 

Och där skymtar stan. Vi kommer liksom alltid hem lagom till god middag och en känsla av att vara rik. Man behöver inte fara långt - kom ihåg det. Kaffekorgen passar på alla ställen och alltid blir man lika lycklig över att det finns så många guldkorn i ens egen närhet.

Nya turer kommer. Med eller utan bilkarantän.

/E