Svammel i delar om skaparlust. Och så lite om Maud.

Åreskutan som en gräddklick i periferin, sedd från Storsjön


Jag försöker skaka fram inspirationen aktivt. Har massor av bilder och texter inom mig nu, men hittar ingen ingång. Eller uttryck. Vet inte hur jag ska säga det. Men det är frustrerande i alla fall. Fattar ni? Eller är det som Ingemar Stenmark råkade säga (och blev härmad av Svealänningarna på låtsasdialekt flera år efteråt) att "det går int och förklar för den som int begrip".

Det är som en diffus massa av fragment av ord och bilder. Oftast kommer de tydligaste orden och bilderna fram i ett samlat stycke när jag inte har varken penna eller papper och då gäller det att minnas. Det kan vara svårt, eftersom inspirationskällan redan är förbi, vad det nu var. Men en sak är säker, det mesta dyker upp när jag är i rörelse av något slag. Intressant att jag kommit fram till det efter femtio års ritande och fyrtio år skrivande. Men när jag tänker efter så har det alltid varit så.

När jag var en åtta-tio år så trodde jag på nästan fullt allvar att jag kunde flyga. Idén kom nog efter en del spring- och hoppövningar jag hade i källaren i ensamhet. Jag skrev i alla fall ned det i berättelsen "Ringblom och krondill". Texten har funnits sedan en sommar för trettio år sen, den bara kom för mig när jag stod nere i källaren hemma i huset och blev nostalgisk. Antagligen för att jag nyss flyttat hemifrån. Jag gick i alla fall raka vägen till mitt skrivhäfte och skrev ner den.

Nu har vi varit i fjällen igen, mannen och jag. Han tog sig ut i skidbacken, jag valde att skida runt i spåren runt Dalsjön. Blandade skidturer med hundpromenader och hade hela tiden siktet inställt på att avsluta dagen med något skapande. Men det gick inte, jag väntar fortfarande. I kväll har jag tänkt gå på afrikansk dans, få se om andarna hemsöker mig då så jag kommer igång...

Jag kanske samlar ihop allt till de efterlängtade skrivardagarna som jag ska åka på i juni, förlagda till Höga kusten denna gång. Då brukar det bli som en flodvåg som väller fram och det blir lite sovet mellan varven. Jag längtar nästan ihjäl mig! Om inte annat för att träffa en grupp kreativa människor som alla har siktet inställt på samma sak, jag vet inte riktigt vad jag ska säga nu, känner jag. Det går int heller och förklar för den som inte begrip. Det handlar väl om att mötas i texter och öppna flödet åt varandra, kanske. Och skratta!

Jag var på bokrelease i torsdags kväll, träffade många trevliga människor och hade så fantastiskt roligt. Skrattade så jag grät, ni vet när man är mittemellan, vet inte säkert vad man gör. Underlig känsla. Det var vännen Maud som releasade sin bok "Ärrvävnad", ett textdokument som visar på livsglädje trots livskriser. Det är så mycket kärlek till livet i den boken, så läs den! Om inte annat får vi tänka efter, och det brukar jag alltid säga, ta vara på livet. Det har då Maud gjort. Och där mitt i denna hög av glada personer dök en idé upp, men jag vill ju bara att den ska kläckas ordentligt också. Därför afrikansk dans ikväll, men innan dess en timme i skogen för solen skiner och doggen vill ju ut. Kanske kommer utformningen av min idé flygandes in i mitt huvud nånstans idag. Det är ju en hel söndag, lång och vit och oskriven.