söndag 2 juni 2013

Solberg

Hur konstigt är det inte att röja där vi började bo tillsammans och känna lukten av sommarvarmt hus där vi faktiskt flyttade ihop en het och kvalmig midsommar för 34 år sen. Jag läser i dagboken om första middagen, tillsammans. Sik från Brunfloviken, vitt vin och kokpotatis. Där började vårt gemensamma äventyr.

TRETTIOFYRA år sen! Är det inte ett halvt liv? En evighet? Men ändå känns det som igår. I alla fall nu när vi är där och pysslar utan måsten. Huset är tomt och vi behöver ta hand om det. Våra 80-talsblommiga gula tapeter i köket och ultragröna sovrum....allt finns kvar. Fundersamt kokade jag kaffe på spisen vi köpte  (eller fick?) för trettiofyra år sen. Mindes första sommaren då vi skulle bli vuxna sambos med eget hus. Även om vi bara hyrde av svärfar så var det eget hus, med allt vad det innebar. För mig betydde det saftning och syltning och såpskurade mattor, precis som det var hemma där livet börjat. Med liv och lust satte vi igång. Dagboken skvallrar om marmeladkok och dockskåpsfint till jul. Fiske och sommarfester, strul med frysdass och vatten, uppbrutet golv och dränering, åska och snöstorm och oplogad väg. Hobbyrum med en gammal skrivmaskin och ett staffli och fem kattor. Så var det.

Den 9 oktober 1982 flyttade vi därifrån. Då var vi nöjda på det avskilda lantlivet utan grannar och bussförbindelser.

Jösses, vad vi har förändrats på trettiofyra år! Jösses, det hände ju fyra barn mellan då och nu!

Just denna helg har de två yngsta arbetat hårt för att röja buskar, gräs och allsköns bråte utomhus tillsammans med oss päron. Lite kul har vi allt haft, ändå. Vid fikat på altanen i gassande sommarsol kändes det ....
.....spännande - det är vad det är. Om nån vill låna ett mysigt torp på landet med bra fiske och lugn och ro en kvart från stadens brus, så hör av er till oss.


Inflyttning, midsommar 1979.
I lång bomullsklänning, träskor och knästrumpor poserar
jag på brunnen. 

Långt senare, världens finaste Therese slår gräset
ovanför jordkällaren....

...och världens finaste Thomas återgår till
skräplastning efter fikapausen.

Brunnen finns kvar. Vi funderade just på hur den skulle se ut med lite falurött och en fin träbänk i närheten.
Somliga bara roar sig, som ni hör....

//E.



3 kommentarer:

Ingemar Edfalk sa...

Nu har ni varit nostalgiska. Dags att sälja kåken och gå vidare. När man inte är 25 längre vill man ha något annat att göra än att oroa sig för att det regnar in i ytterligare en kåk man ändå inte hinner vara i. Det var ord och inga visor va? Ärlighet varar längst vettu.. Sälj och ta en längre semester. Östersjökusten runt t.ex. Se världens längsta hus (4km) i f.d. DDR. Planera en hösthelg i Paris. Köp en katt. Börja knarka.

Eva sa...

HÄRLIGT!!!
Fast vi kan ju hyra ut den och bli rika så vi kan åka till Paris både höst och vår. Vore fint det.

Ingemar Edfalk sa...

Hyresintäkten kommer att gå åt till att laga taket. Sen blir det en sättning i grunden och då måste schaktfirman dit. Sen...
Enda sättet att få lite personlig frihet är att minimera ägodelarna till det nödvändiga.

Det här är MITT!

Allt ni ser här är mitt. Ja, faktiskt. Ibland far jag hit och tankar. Jag andas in något som jag alltid kommer att längta till. Ja, jag...