Nämenhejigen!

Tro det eller ej, men jag raderade min blogg av misstag. Av misstag!!!
Otroligt, men sant!
Bittert för mig och min osaliga skrivklåda. Men skam den som ger sig. Jag kommer igen. Sådeså. Här är en ny.

Hur nu denna osannolika händelse kunde uppstå tänker jag inte gå närmare in på. Jag skulle defenitivt radera en blogg - bara inte min privata! Ojojojojoj, som pensionatföreståndaren i Sollefteå sa då han låst ut mig och min nyblivne make i mörka höstnatten i främmande omgivningar i en okänd stad. Jodå. Då var han allt skraj. Pensionatägaren, alltså. Inte min man. Han däremot visade en relativt bister sida, det hörde jag då han spårat farbrorns telefonnummer. Han pratade så rutorna i telefonkiosken immade igen. Det immade troligen här i mitt kök också igår kväll då jag upprört berättade för mannen om mitt fatala misstag.

Han klappade mig lugnande och började undersöka saker och ting. Men tyvärr. Mail till supporten med tårdrypande fraser tycks inte hjälpa. Tystnad råder.

Jajaja, jag vet, det tar tid att svara på mail. Men jag kan inte vänta, jag, så nu blir det nya tag. Igen!

Vi ses här som vanligt då. Kram.