Lördagsakademien på Jamtli.
Jag befann mig mitt i något jag mår så bra av. En skara människor från olika håll som jag med ett undantag aldrig sett förr. Alla ville måla. Alla var kravlösa.
Fattar ni?
Jag gick dit helt utan tankar på annat än kreativt göra-något. Detta att göra något som kommer djupt inifrån en själv går inte att förklara. Det flyter ihop med egna tankar och drömmar och fantasier, jag vet att jag hamnar i något sorts oförklarligt tillstånd av ovardag. Jag klev ur vardagseva och in i ensameva. Så skönt.
Jag sålde en tavla. Konstigt.
//Kram.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Jag har ofta en känsla av väntan på något. Eller längtan. Jag vet inte vad det är, det finns där, subtilt. Ibland har jag kopplat den till ...
-
….då packade vi motorcykelväskorna och for mot havet och Höga kusten. Det är nåt skumt med Höga kusten. Jag får lite obehagskänsla då jag ...
6 kommentarer:
Härligt med sådana dagar! Sålde du en tavla som du målade där? Vilket inte är konstigt med tanke på hur vackra tavlor du målar.
Åh vad roligt! Var kan man få se dina alster egentligen? Har du ingen utställning någonstans?
Eva: Ja haha, en tokig man som ville ha en målning. Han såg en skiss på en hopprepshoppande hysteriskt glad tjej. Måla den, sa han, jag köper den. Och så beställde han två till.
Och den är INTE vacker - allt är bara galet.
Ingela: Kom hem så får du se mina alster - under sängen i en dammig mapp!
Härligt! Mer sånt.
Men Eva, det är väl ingen plats att ha sin konst på?
Jag förvarar iaf min konst i en liten låda i metall som endast går att öppna med rätt lösenord.
;)
Vaddå konstigt???
Vad är det för konstigt med det?
Är du så jävla korkad så du inte fattar hur begåvad du är?
Det sa Herbert en gång till dej vid sittande bord - och jag håller med!
LOVE i massor - du är TOPPEN!
Maud
Skicka en kommentar