Liten kille kommmer fram till mig, sträcker upp en hand:
- Jag är en telefonkiosk, ring någon!
- OK, jag ringer polisen, för jag såg några påskkärringar som flög fel, försöker jag.
Det föll tydligen i god jord för han ser belåten ut. Följaktligen ringer jag polisen och framför mitt ärende. Då händer något mycket lustigt när jag lägger på luren. Telefonkiosken förvandlas plötsligt till en sommarlovsmaskin!
Och vem får den äran att trycka på knappen? Just det. Jag! (Jag måste ha lekt bra idag jämfört med tidigare...) Så får jag alltså sommarlov. Nu. Genast.
- Ha, ha! skriker jag triumferande och meddelar den lilla skaran runt om att jag nu lämnar bygget och tar semester. Och så vänder jag mig om och vinkar och säger att jag bara ska meddela min kollega att jag drar. Då händer nästa spännande grej. Sommarlovsmaskinen förvandlas till en ängslig ung man som med darr på rösten säger att "det var nog bara på skoj" det där med sommarlov. Sen var det liksom slut på det roliga och jag har bara påsklov än så länge. Men det är ju heller inte helt fel.
Love you kids. Igen!
Eva.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Jag har ofta en känsla av väntan på något. Eller längtan. Jag vet inte vad det är, det finns där, subtilt. Ibland har jag kopplat den till ...
-
….då packade vi motorcykelväskorna och for mot havet och Höga kusten. Det är nåt skumt med Höga kusten. Jag får lite obehagskänsla då jag ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar