Nu blir jag så där...

Nu blir jag så där som jag brukar bli när det gäller att jag har ordning på allt:
handlingsförlamad.

Sitter här sen sju i morse, nu är klockeländet snart nio. Vet att jag borde, skulle, måste nånting. Men allt som händer är att jag stirrar på en flaska Portello som står framme och har blivit ljummen sen i går. Emellanåt stirrar jag ut genom fönstret, ömsom på gatan, ömsom på blå himmel utan ett enda litet förlåtande moln. Inser att det blir en tuff match på hojen i morgon. Värmen kommer att hålla i sig LÄNGE.

Vardagsrumsgolvet är fullt av packsäckar, sovsäckar, madrasser och Trangiakök. Packväskorna inburna och öppnade, väntar på att stuvas på ett världssmart sätt så att vi får med ALLT. Tänk om det snöar i fjällen mellan Arjeplog och Mo i Rana? Svårt att sätta sig in i tanken så här i 35gradersvärmen. I Boden pågår för fullt Boden Alive, gissa om det kommer att vara drag på campingen där. Det är deras Yra. Kanske man ska stanna i Piteå innan? Bada i havet? Vänta ut festivalen...

Jaa, jag sitter som sagt här och tänker. Portellon blir bara varmare och varmare och det blir jag med. Hunden, som ska få åka på semester på landet ett par veckor, flämtar under bordet. Jag måste köpa solfaktor (78?) och se om akvarellblock ryms i packningen. Ja,kanske är det det jag ska göra för att vakna upp ur min oförmåga att GÖRA.

Ajöss, återkommer med resedagbok och bilder.