Lördagens guldkorn är inköpet....

...jag gjorde på Elinas nyöppnade affär när jag var hemöver i dag. En alldeles fantastisk tunika som det helt enkelt stod Eva på. Uppenbarligen tyckte min kära vän det också, för när jag glatt visade henne vad jag köpt sa hon bara "jag har haft min hela tiden!"  Nåja, vi går sällan på samma fester. (Jag har hört att det är just på fester man kommenterar ifall nån har samma klädplagg...)

För övrigt är det ju guld att åka hemåt. Hem är platsen där allt började, ju. Det finns liksom ett Överhem. Eller Urhem, kanske. Även om jag bott längre tid i stan, så räknar jag fortfarande barndomstrakterna som mina hemtrakter. Precis som alla andra som pratar om hemtrakter.

Då kommer jag plötsligt att tänka på son nummer ett. Sist han var hemma (!) berättade han vid ett tillfälle att han skulle nog åka hem till helgen. Eftersom vi numera lärt oss hur våra unga fungerar frågade vi vänligt:

" Och vart är hem nu då?"

"Stockholm", svarade han bara och så fick vi veta att det är där han numera ser sig hemmahörande.

Jag tror inte han köper mitt resonemang just nu om hemtrakter och Urhem och allt det där. Han bara lyfter sitt ena ögonbryn. Det är jag säker på.

För övrigt återkommer jag om Elinas butik. Där har många minnen sitt ursprung vill jag lova!

//E.