Var var vi, nu? Jo, det regnar, det är 0,7 grader på Slingervägen. Grannen promenerar raskt förbi med sina hundar och jag känner ett sting av saknad men behärskar mig och tänker att vi aldrig behöver fixa hundvakt. Det är ju nu vi ska vara rörliga och obundna, det har vi bestämt. Och jag är på väg. Hela tiden på väg. Så känns det i kroppen och själen, jag väntar på förändring och förnyelse. Vi är två om det. Men jag pratar för mig själv. Maken sköter det hela mer praktiskt, så att säga. Under tiden pågår livet:
 |
| Maken förgyller städningen en vanlig helgförmiddag till min stora glädje. |
 |
| Klockan är halvåtta och jag smyger ensam omkring som ett spöke och njuter av morgonljuset. Konstigt att bokhyllan är överfull igen - vi rensade ju i fjol... I korgstolen ligger MC-Nytt och påminner om att det snart är säsong. |
 |
| Dagen kommer och avslöjar regn och en påminnelse om att fönstren ska målas i sommar. Det är mitt jobb att fixa alla fönster. Och där står det en hoj som ska säljas. |
 |
| Makens humor: om man köper en modell av hustruns motorcykel så tappar hon inte hoppet om att det blir asfalt snart. Sist jag fick en leksak i vuxen ålder var det en som gav mig en liten plastkvadrat med flyttbara siffror i som skulle fösas i rätt följd efter en del pillande. Jag blev överlycklig. Då också. |
 |
| Som ungdomarna säger: Orka. Dammtorkning på den gamla chiffonjén borde ske ögonaböj, det är bara det att jag tänker kasta ut den för den är så trist och jag vill bara nytt. Men glasfiguren jag fick av S när jag var femton och dökär, glastrollet jag fick av mor när jag var tolv och gillade troll, nipperasken jag fått av min farmor för tusen år sen, ett foto från mammans 70årspresent med oss alla barn och barnbarn samlade på långbryggan i Rättvik och en ukulele... Det är bra saker att ha. |
 |
| När det blir kväll går jag runt och tänder ljus överallt... |
 |
| Rosor köper jag till min man. Det bör man göra ibland. |
Puss på er.
/E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar