Det börjar bli kris...

...för nu är det alldeles för mycket måsten. För ett par dagar sen gick jag en liten promenad (ja, ingetr planlöst irrande som en vän till mig brukar säga, utan en promenad med ett uppdrag). På vägen kom jag på mig själv med att det skulle vara skönt med en mer normal vardag med kvällspromenad, arbetsplanering, ritstunder, skriva lite, ja, sånt där som inte riktigt får plats nu. MEN, jag klagar inte, för det känns verkligen som om jag kommit hem. Nu har första ruset lagt sig, men det känns fortfarande som att bo på hotell. Ett lätt sus i någon fläkt, (eller är det kylskåpet?), trafikljud från stan, tystgående diskmaskin och dammfri bokhylla.

Någon saknad av Slingervägen finns ej. Nej. Trots alla händelser. Å andra sidan hände väl det mesta på Konstapelgränd med all glädje och sorg och en framväxande vänkrets.

Nu är vi här. Vi plockar med saker, vi samsas om var tavlor ska sitta och vi planerar ännu en tur till IKEA. Men huvudet är fullt av sådant som måste ut. Det är därför det är kris. Jag håller på att spricka av brist på rit- och skrivtid. Eftermiddagen ägnades åt en tvåtimmars föreläsning om seriespråkets betydelse. En sekvens av kursen bestod av en miniworkshop.
- Gör ett utkast till din serie. Du får två minuter! sa hon som höll i rodret.
Runt mitt bord hördes suckar, ungefär som från en skock elever som alltid tycker att det är för lite tid, medan jag grabbade pennan och sprutade ut gubbar, bilar, snöbollar och en arg mormor på en pappersremsa. Min serie var klar på en minut, och då var det som om jag klippt ett litet hål i rithörnan på hjärnan och lättat på trycket. Det liksom spritsades ut saker genom pennan. Jag var inte särskilt förvånad. Det är ju sånt jag gått och burit på några månader. Mina kamrater stirrade på mig och min penna och såg nog hur kallsvetten bröt fram när jag skulle stoppa mig själv efter att tiden var ute. Efter ett idogt brottande med att få loss pennan ur min egen hand kunde jag vända min uppmärksamhet till föreläsaren igen.
-Inget doodlande på papperet nu, fräste jag inombords åt mig själv. Koncentration!

Ja, det är inte lätt. Men jag har ett skrivbord hemma, just nu överbelamrat med tjugo fotoalbum som inte har något annat ställe att vara på. Men sen. Sen ska jag rita. När hyllorna är inhandlade, badrummet klart och lådorna uppackade.

Lev väl. Rita lite du också.
/E