Hemlängtan

Just i kväll när jag lagat mat, ätit med mina kära och handlat åt mamma efter en lååång dag hamnade jag i soffan, ensma en stund i det tysta huset. Tittade mig omkring och kom på mig själv med att tycka att nu får det vara nog på lyxen. Alla nya möbler och ryamattan och ljudlös diskmaskin... Nu vill jag hem! Klart, slut på semestern.

Det var då jag kom på att hemmet är sålt till en annan barnfamilj som ska börja pynta för julen och så helt plötslig tänkte  jag surt att dom vet ju inte hur det ska se ut med alla smällkarameller i dörröppningen och ljusslingan i altantaket. På några sekunder hade dock min hjärna återgått till det normala och jag insåg min situation. Satt jag inte och längtade bort? Eller längtade tillbaka? Jojomensan, precis vad jag gjorde.  Och det kom som en överraskning. Vemodet tog över förnuftet en stund.

Nu har jag packat in saker i det som kommer att bli "mitt rum". Skrivbord och tusen pennor. Det kommer att bli bra. Men ändå. Jag längtar hem just nu.

/E