Första trippen - på motorcykelturné till Gotland

 Hojturen. Den som vi inte kan vara utan och som gärna får vara mer än 100 mil i alla fall. Nu tror jag vi lyckades med dryga 200, sen vände vi hemåt efter att ha beslutat att mellan plus 25 och 30 grader varenda dag överallt inte lämpar sig för större utsvävningar när det gäller reseplanering. Just nu tänker jag på tält, vandrarhem, rum på vindsvåning och så klart - rustningen. Nej, det är inte skönt att åka länge och långt i soligt och snorvarmt väder. Inte ens mc.

Bortsett från gnäll över sommarvärme som inte stämmer med min uppfattning om vad sommar är, som den sanna jämte jag är i själ och hjärta, så var det en fin resa!  Vi valde att åka via Järvsö och siktade på ....Västmanland eller nåt. Men vi fick ta en avstickare österut och sedan fortsätta bästa vägen till Nynäshamn utan så mycket motorväg. På Gotland åkte vi runt från norr till söder och hemvägen gick via Arboga mot Fagersta där vi stoppade. Sedan vidare genom Dalarnas hjärta på västra sidan om Siljan för att avsluta med en fin körning över Älvdalen, Sveg och Vemdalen. Jag bjuder på bilder och text. 

Allting fixar mekanikern.... Efter att ha råkat ut för ett irriterande stopp i Bollnäs och en fantastiskt tjänstvillig person från Luvas Motor inser vi att det behövs ett nytt batteri till min hoj, och det direkt. Inget står att finna utom i Söderhamn. Bara att gasa på (med starthjälp av Luvas glada gubbe) och hoppas att hinna till Söderhamn. Det gör vi med några minuter till godo och maken får kasta sig på knä vid min motorcykel och operera in det nya batteriet. Behöver jag säga att vi är svettiga, eller nåt...? 

Efter avstickare till Söderhamn och med nytt glöd i motorn siktar vi in oss på att fortsätta via inlandet. Årsunda känns som en lämplig plats att stanna på för natten och vi landar vid Storsjön, som den heter, och det är inte en dålig plats. Så fint bad för den som vill njuta av sand och strand, fin camping och gott mottagande. Hett som i helvetet men det visste vi ju redan. Skönt att ta fram trangiaköket och koka pasta i solnedgången.

Solnedgång över Storsjön i Gästrikland

Ja, man kan ju inte ens beskriva den där känslan att få duscha efter ett drygt dygn instängd i 30 graders värme i motorcykelställ och vägdamm och lite ångest över var vi ska ta vägen och helst inte i tält och helst inte i stekande sol och gärna gott om plats så ingen köar till duschen.... 

Efter lite letande och funderande så hittar vi ett vandrarhem ute i skogen en mil utanför Visby, Traume vandrarhem. Lite trixigt innan vi fattade att det verkligen var SÅ långt in i skogen, men efter ett dygn så känns det alldeles underbart - vi är i princip helt ensamma! 

Som sagt - nästan helt ensamma. Jo, ett par människor ser vi och pratar med under vistelsen. Men annars - fågelkvitter och en och annan geting.

 Första dagsturen går till Fårö och det blir en rejäl rundtur runt ön. Vi stannar för lunch på Bergmanmuseet och avslutar rundturen med fika på Albatross, bild ovan. 

Ja, man ska ju titta på några raukar. Vi tittar på "Hunden" (eller "St Oles port" eller "Kaffepannan"...) i Gamle hamn. 

Vi passerar Helgemannen fiskeläge, men väljer att inte stanna då åskregn hotar.

Delvis kargt och delvis dramatiskt, men ändå. Att besöka Gotland utan att ha varit på Fårö känns som halvgjort. 

Alla vackra murar.... Ett hantverk som det är svårt att slita blicken från.

Nästa dag bestämmer vi oss för att tillbringa i Visby. Utlandskänslan är påtaglig när vi vandrar mellan havet och ringmuren i hettan.

Vi letar reda på café Gula huset som har gott rykte och som tydligen är ett måste. Stämmer, säger vi bara. Mysig plats, mysig personal och hur mysigt äppelkakan och rabarberhallonpajen smakar, det kan ni bara gissa.

Almedalen får ett hastig besök på promenaden.

Och alla rosor....

... och alla kyrkor. Eller före detta kyrkor.

Tredje dagen hälsar vi på en god vän som har hamnat på ön och får fika och tips på fina vägar på södra delen. Det är värdefulla tips. Inga vägar vi kanske skulle ha hittat annars. Det blir en lång dag med många fina stopp längs vattnet, vid "Så-mycket-bättre-huset", Hoburgen och sist Lojsta hed utan hästar i sikte då, tyvärr. Men ändå.  På fotot ovan syns Karlsöarna.

Vem bor här? Vi tittar in på Grå gåsen men det enda som lämpar sig för ett foto är själva bodelen. Restaurangen är uppbokad för något och vi avstår att klampa in och känna på atmosfären.

Bottarvegården med sitt agtak. 

Utsikt från Hoburgen mot Östersjön

Så många fina vägar att åka, vandra, cykla på. 

Den fjärde dagen åker vi mot fastlandet och siktar på hjärtat av Dalarna dit vi nästan tar oss. En övernattning i tält (väldigt varmt, igen) i Fagerstatrakten och sen kan vi landa i goda vänners husrum utanför Leksand. God mat och prat och skratt och lite sömn i den tropiska värmen så är det klart för hemfärd.

Vi väljer att åka hem till Östersund via Älvdalen, Sveg och Klövsjö. Vägen är oändligt vacker, men lite knölig ibland i början, och går genom fantastisk natur. Men som alltid - ska man hem ska det gå undan. 

"Det är som att åka på en tvättbräda, det här!" skriker jag i komradion till maken.

"Det är fjädringen - vi fixar till det" säger han och därav ett litet stopp och lite skruvande på nån skruv som inte gjorde saken nämnvärt bättre. Men koltrasten underhöll extra mycket. Det var det värt. Och tvättbrädan byttes rätt snart ut till ny asfalt. 

Och som alltid när jag når jämtländska gränsen blir jag hysteriskt lokalpatriotisk och tänker att det är synd om dom dom inte bor här. Minns ni den där låten "Inget är som hemma i Östersund, med Storsjön och med fjällen. Nej, jag vill inte flytta för en sekund till några andra ställen..."? 

Amen.

Mot nya mål.

//E.