- Nej, sa jag grinigt, där sitter ju rödstjärten och sjunger för mig varje sommarmorgon. Var ska han nu ta vägen, tror du? Och vad ska jag vila ögonen på när jag njuter av helgfrukosten? Va?
Grannen ryckte på axlarna och kontrade med att vi får mer solsken och så gick han ut med sågen. Pang, tjoff så var granen väck och ett höghus uppenbarade sig i mitt köksfönster i stället. Jag kommer att sitta på andra sidan köksbordet från och med nu.
Jag gick ut och inspekterade gården en sväng och hittade en liten förtorkad gran som låg bredvid brädhögen (eller var det en gammal julgran från oss från 1999?). Bestämt hivade jag den över häcken i huvudet på grannen som brottades med hammocken.
- Här haru! skrek jag och klampade iväg följd av grannens gapskratt. Fattar dom inget? Granar är viktiga i stan. Rödstjärtar trivs inte överallt och överdriven mängd solsken är, som alla vet, av ondo. Argt satte jag mig vid köksbordet, andra sidan, och stirrade ut genom fönstret. Jag kände igen situationen. Fast då var året 1965 eller nåt och min barndoms trädgård blev en gran fattigare. Suck - vad är det för fel på träd?
/E
1 kommentar:
Den där historien sätter verkligen igång fantasin om man läser lite fel. Förväxlar granen och grannen.
Skicka en kommentar