Augusti - den mjukmörka. Rapport från 220 mil på en BMW.

Igen. Så fort vi tvättat hojarna, druckit födelsedagspartyts sista kaffeslurk, städat ut efterlängtade och nu saknade ungdomar och lämnat tillbaka partynycklarna packar vi motorcykelväskorna igen. NU ska det bli Danmark! Wihoooo!

En natts sömn. En titt på kartan. Shit. Vi tar andra hållet, det regnar i Danmark. För mycket. Liiite regn är bara väder. Men att planera in en semester i en ständigt strilande, jämngrå vattenmassa - nejtack. Det behövs inte. Alltså andra hållet, mot Nordnorge.

Jag är glad som ett litet barn och skuttar runt i förhoppning om att kunna besöka Riksväg 17 igen. Det var flera år sen vi åkte där men helt oförglömligt. Ett nytt landskap bakom varje krök,  Kystriksveien - världens vackraste resa.... Japp! Vi tankar och drar iväg och i Storuman,  lagom till lunch, beställer vi stuga i Mo i Rana för natten. Och sen då? Ja, vi kan ju alltid se Lofoten. Det är en osedd fläck på vår norska mc-karta. Bilder får tala, som vanligt.

En kort paus i Tärnaby. Ryfjället och Gäutajaure. Mot Mo i Rana!

En knapp mil norr om Mo i Rana campar vi i fin stuga.

Jag kollar upp midnattljuset. Ingen risk för mörker här uppe än...

Vi närmar oss spännande områden. Efter ett par hastiga beslut tar vi av från E6an och åker in på den fantastiska Kystriksveien för att få blå himmel.

Utsikt mot Aldersundet med Liatinden i bakgrunden

Lovund

Aldersundet

Färjeläge

De sju systrarna

Hoppsan, vi råkar passera polcirkeln. 

Näst sista färjan innan Bodö

Man få stanna och titta ibland, kolla filmkameran, ta några djupa andetag. Njuta av naturen.

Nu till sista färjeläget innan Bodö.

Melöy. Utsikt mot Svartisen, Norges näst största glaciär. 

Melöy med Holandsfjorden.

I år resignerade jag. Ja, det är många och långa tunnlar. Bara att tugga i sig mer än en halvmil långa saker med dåligt ljus ibland. Höjdpunkten (?) var nog den som gick i spiral nerför under någon del av Hardangervidda...men det var ju förra resan.

Så här ska det vara.

Som att ha en gigantisk gråsten bakom sitt hus.

Framme i Bodö. Samma stuga som för fem år sen! Ja, inte mycket har hänt här inte. Enkelt men billigt och bra.

Kvällstur över klipporna vid fjorden.

Väggmålningar och målade cyklar fyller Bodö. Det här året är Bodö värd för ett antal cykeltävlingar och därför pyntas kommunen med 200 färgglatt målade cyklar. Staden fyller också 200 år. Coolt.

Vi som INTE cyklar just nu, hoppar på färjan till Lofoten, en resa på tre timmar väntar då vi valt att åka Bodö - Moskenes.

Lämnar Bodö i det blå...

...och några timmar senare ser vi väggen av spetsiga berg, Lofoten.

Moskenes

Vi ska bo mitt på Lofoten så vi åker till Leknes.

Landskapet skiftar.

Vår vilodag ägnas åt vikingafestivalen Lofotr.

Här skrattas det mycket....och vi äter gott.

En del av Lofoten

En annan del. På väg till Unstad och havet. Notera hålet i bergväggen. Där kom vi ut...

Det finns inte många träd i den här delen av övärlden

Unstad och surfingparadiset. Längst bort på stranden till höger i bilden finns en kyrka. Tälten tillhör mest troligt surfskolan.

Surfers Paradise? Atlanten, i alla fall.

Vi åker runt på Lofoten men på en knapp vecka hinner man inte se mycket. Men det vi får se stärker bara vår lust att fortsätta besöka Norge varje sommar.

På väg mot Svolvaer för att sedan övernatta lite längre upp i Lödingen inför färjan till Bognes norr om Fauske. Det gäller att anpassa turen hem så vi kommer undan eventuella skyfall.

Svolvaer

Svolvaer

Svolvaer

En omväg för att ta sig till Lödingen bjuder vi oss själva på. Laukvik.

Mot Lödingen

Nu är vi tillbaka i Sverige och i höjd med Padjelanta nationalpark. Kråkmofjellet.

Kan detta vara Kviturfjället?

Mot tunnel, 7 km lång. Suck.

Check av kamera. Inte filmat som den ska? Då måste vi ta om turen på den mycket smala vägen (stigen) som slingrade sig nära bergväggen med stup på ena sidan och branta hårnålskurvor. Junkerdalen.

Japp. Tillbaka. 

Över fjället mot Arjeplog. Där ska vi proviantera för att åka vidare mot Storuman och sova över. Det ska gå....

Ja, just, ja, polcirkelbilden. Som förr i världen. En annan hojresa.

Storuman. Nästan natt. Campingvärden kommenterar mig som dränkt katt och tröstar med att bastun är varm. Det tackar vi för. Vi hade i alla fall tur med vädret, för det var bara de sista milen vi blev dränkta. Vi avslutar hojtur två och semestern med god mat och dryck. 

Det var det, det.

/E