Hejdå 2016 med fjorton bilder.

JANUARI
står för fest!
En mörk månad på väg mot ljuset.
 Vi har två födelsedagsbarn att fira och en av dem finns tillgänglig att bjuda hem.
Två meter lillebror blir 27.
Januari har bjudit på fest innan barnen kom eftersom mamma alltid firat sista januari med gräddtårta.
Uppskattat i byn av de som kom på kafferepet.
Här har vi sett till att ha både julgransplundringar och barnkalas gånger två. 

FEBRUARI
står för lek!
Vi tar en tur till Stockholm och hjälper det andra januaribarnet att flytta till större bo.
Vi passar på att besöka ABBAmuséet och göra en massa andra roliga saker. I backspegeln ser jag snölekar och skidåkning och snöstormiga söndagar vid köksbordet med modellera. En lekmånad!

MARS
står för längtan!
Av och till tar jag mig en tur till hemtrakterna som alltid kommer att vara just hemtrakt.
Kollar att Skutan ligger kvar, att himlen är blå och att det luktar som det ska i vårtider.
 När jag var barn gick vi långpromenad som mamma kallad Såårundan.
Man gick alltid åt samma håll och varje gång vi kom hit kommenterade mamma Skutan. 

APRIL
står för öppnande!
Nu börjar det! Ljusa kvällar och porlande bäckar och knoppar som öppnas. Maken fyller 60. Hur kunde vi helt plötsligt bli så gamla? Eller är vi gamla? I backspegeln ser jag 60åringar som nära döden. Gamla tanter med kappa och väska, gamal farbröder med käpp. Här hemma firar vi med överraskningar och planerar semester på två hjul. En av presenterna kräver hojresa på vindlande norska vägar - wihooo! När jag var liten var april månaden när man skulle få gå på majbrasa och när jag och brorsan experimenterade med ettöresbomber och tändsticksaskar i skogen. Tur vi inte eldade upp nåt. 

MAJ
står för ljuset!
Nu är vi i favoritmånaden. Allt är ännu bara i starten. Sommaren kommer och med den resor och upplevelser.
Vi provkör en sväng till Sundsvall på SMC:s hojträff. Fast vi passar på att ta in på hotell och ha en miniminisemester på ett dygn. Fin tur. När jag var tretton var jag en riktig naturromantiker. I dagböckerna kom jag loss riktigt i maj och skrev om blomknoppar, sommarkvällar och kunde sitta i nån timme och bara glo på sjön, fjället eller skogen. 

JUNI
står för blomstertiden!
Sommarlovet står för dörren och semestern är här!
Vi tar en tur till huvudstaden igen, träffar familj och vänner och promenerar någon mil i sommarstockholm.
På ett kafe i Gamla stan fnissar vi åt selfiepinnen och sju japanska damer.
Sommarlov är ett magiskt ord. Blomstertid ett annat. 

JULI
står för friheten!
Nu är det den där tiden när vi reser, drar på äventyr. Den här kvällen fick 60åringen sin present - en whiskyprovning av whiskyexperten tillika sonen som tillsammans med sin fina tjej gjorde Bergenbesöket till något extra som vanligt.
 Hela tiden jag växte upp var Norge för mig ett med åksjuka, smala vägar, krigsminnen och billigt smör och socker.
Idag är det en ständig källa till överraskningar med natur som tar andan ur en. 

JULI
bjuder också på ett stort kalas, årets händelse, när vi firar våra 60-årsdagar med ett grillknytis. Tipspromenaden avgör hur lagen som ska göra tårtor ska se ut. Köket intas av ett gäng arbetsvilliga låtsaskonditorer som skapar fantastiska kreationer.  Ända sen jag var liten har jag gillat att samla människor omkring mig som på något sätt har med varandra att göra. Det finns inget roligare än att ha en stor fest med familjen eller bästa vännerna. I bästa fall både och.  Den här helgen fick jag njuta ordentligt. Först kvällen innan kalaset då vi alla samlades hemma för en gemensam långmiddag, sen stora kalaset och sen frukosten morgonen efter. 

AUGUSTI
står för premiär!
Nu börjar året i min egen tideräkning.
Det är min tur att ha födelsedag och bland fina presenter finns en särskild - en blombukett och gåvobevis från gamla elever. Det kändes speciellt. Och det tog lite tid innan jag listade ut vilka det var... Guldkorn från mitt jobb som uppväger den tunga delen många gånger om. Jag har många minnen från födelsedagar. Alla positiva och glada utom en.
Att fylla 16 gjorde ont i varje liten cell i min kropp då mitt hjärta var krossat av olycklig kärlek och inte ens presentLP:n med Ted Gärdestad kunde glädja mig. 

AUGUSTI
bjuder också på mer tid att resa på.
Nu gör vi det där spontana som aldrig går att planera. Vart ska vi resa?
Blunda och lyssna på väderleksrapporten. Lofoten kanske. Det tar vi.
En upplevelse som inte går att återge i bild på en kort tur.
 När jag var barn var Lofoten detsamma som Nordpolen.
Inget man besökte om man inte var på expedition med hundsläde och proviant för en månad eller så.

SEPTEMBER
står för glöd!
En kvällstur i Storsjöområdet på hojen.
 I väster glöder Åreskutan, ett blickfång som alltid.
Hösten är på gång men ännu är det varmt.
 Förr i världen var september början på en tung vandring mot mörkret, slut på semestern, slut på ljuset, hundra år till julafton och sommardansbanan stängd. Jag ska ändra på det där.  Fortfarande har jag en tendens att ogilla slutet på hojsäsongen.

OKTOBER
står för skörd!
Vi åker till vår lilla stuga mitt i ingenting vid sjön med 365 öar och plockar ett par påsar lingon men i första hand skurar vi huset och drömmer om framtid på sjön med brygga som vi hoppas ska komma under senhösten. Jag plockar sällan bär. Jag har heller aldrig varit tvungen, men bärplockningen, som jag ändå frivilligt som tonåring följt med på, innebar "ute" och "fika". Två viktiga ingredienser. Då var det inte så svårt att man liksom också samtidigt plockade lite bär.
 Eller stenar, som det har blivit på senare tid av och till, när jag haft lust att måla.

NOVEMBER
står för skymning!
I november får man kura, tända ljus, mysa, vila i mörkret för nu har man vant sig. Dessutom har vi en födelsedag att avverka. Fest i mörkret! Den yngsta familjemedlemmen fyller 25, ytterligare ett jubileum. Hon vill åka till London till våren. Vi får följa med. Vilken tur vi har! November är verkligen en trög tid. Man går rakt in i mörkret och är tröttare än nånsin. Men Halloween och Allhelgona och en födelsedag ser till att piffa till mörkret.
 När jag var liten var det på sin höjd mammas namnsdag, Astriddagen, som firades med tårta.
Nåt annat fanns inte att festa till det för.
 Fast då hade man ju i och för sig börjat nedräkningen till jul.

DECEMBER
står för förväntan!
Snart kommer julen. Snart kommer tomten. Och snart kommer alla förhoppningsvis att samlas någon gång under helgerna.
Min förväntan i år är lika stor som den var när jag var barn och längtade efter tomten, för nu kommer alla våra ungar hem till oss. Tre söner i soffan, middan klar snart och strax kommer dottern för att hänga, hon också.
Jag älskar julen och känslan av julförväntningar. Men allt har att göra med att samla sina närmaste. Det är det.
Jag är tacksam över att jag bara har glada minnen från alla jular i mina 60 år.

God fortsättning på dig!
/E