onsdag 12 december 2018

Lilla mamma



I går var jag på besök hos mamma. Anhöriga skulle få information. Och fylla i en enkät. Vi var inte många själar där och efter en deciliter glögg och en pepparkaka och en ifylld enkät letade jag reda på mamma. Hon satt i en fåtölj en bit från sina "grannar" och sippade på glöggen.

- Husch! sa hon och reste sig och tog mig i armen. Hon ville hem. Sa att hon fått nån äcklig sockerlag och att det var alldeles för mycket folk ute.
- Det är glögg, mamma, sa jag. Och dina grannar har väl besök, kan ju vara trevligt med lite liv och rörelse.
- Nähäädu, det vare då int!

Sen gick vi "hem" till mammas lilla lya. Satte på TVn för hon ville se om det var nån deckare och så kom en tjej in med en skinkstut och kaffe. Skinkstuten delade mamma systerligt med kattan. Jag föreslog att vi skulle ta fram julgran och några tomtar. Granen för att kolla om belysningen funkar även i år (gran och belysning köpte vi i ett behändigt allt-i-ett-kit förra året), och tomtarna för att  pryda en lite gråtrist kommunal lägenhet anpassad för åldringar som behöver passning och service. Men mamman satte sig på tvären och då ploppade den gamla, rätta morsan fram för en stund. Hon röt att jag fick väl inte ta fram julgran och tomte förrän dan före dan. Punkt! Så har det alltid varit och det är ingen ändring nu! Sådeså!
- Fast jag tror nog vi kommer att pynta lite tidigare i år hemma hos mig, försökte jag. Det blir ju så ljust och fint...
- Det är DU, ja, röt morsan. Du är som en julskyltning, allt ska fram i september! Men näääääserru, här ska det va som på MIN tid och förresten DIN också så var har du fått dom där idéerna från att allt ska fram NU? Två veckor innan jul? VA?? Du och bror din fick då klä granen kvällen innan julafton och DET var stämning, det!

Jag höll ju med och tänkte att julen är för barnen. När det är barn och allt är så där bullerbyjuligt då är det på riktigt jul. Faktum är att vi har varit likadana och sparat allt tills det nästan inte går att vänta längre för då är julen över och så har vi frossat med gran, paket, tomtar och ungar dygnet runt under juldagarna. Kastat ut julgranen i bästa fall fram emot slutet av januari. Men på sistone har det varit tvärtom. Julen smyger in i huset i slutet av november och åker ut till trettonhelgen. Inte så dumt. Men det är ju inte småungar med längre, som sagt, så det är inte så noga. Bara det är jul.

Upplivad av att den gamla, rätta morsan dykt upp för en stund passade jag på att babbla lite om julklappar och Jansson och kolakakor och undrade vad hon ville ha hjälp med. 
- Vi gör som vanligt om du har tid, sa hon, du hämtar mig och så far vi på stan en dag och så hjälper du mig att vara smakråd när jag köper ungarnas klappar. Sen fikar vi. Ska vi säga fredag innan jul? Då har jag kanske hunnit dra av golven och bakat lite?
- Perfekt, sa jag, det gör vi.
Och så nickade den gamla, rätta morsan nöjt och frågade om jag ville ha kaffe så att jag tog mig ända hem, så lång väg jag hade att resa.

Jag påminde om att jag bor tio minuter bort. Gångväg. Men nu var mamma tillbaka i sin värld och sa att jag fick lov att ta det lugnt om jag skulle springa över lägdan.

Ja, ja. Hon har det nog bra i sin värld. Katten spinner, mat serveras och det görs saker för att det ska vara lite trivsamt i vardagen. Men jag tänker att tillvaron är så långt från min gamla, rätta morsa som det bara kan bli. Tur då att hon i sin värld handlar, lagar mat och drar av golven en gång i veckan minst. Och träffar släktingar. Hon trivs med att "grannarna" tittar in med fika, att dom bjuder hem henne på mat och att dom kommer med tidningen. Det är konstigt att ha en mamma som inte längre är mamma och jag funderar ständigt på när det började egentligen. Men dom där stunderna när gamla, rätta morsan dyker upp är kul. Och vi skrattar rätt ofta, faktiskt, både med den nya och den gamla morsan.
Käraste mormor och morfar. Troligen en julafton då morfar klätt granen och vi har klätt upp oss. Vi har tomte i blick. Snart ska det bulta på fönstret... Huset doftar hyacint, barr och lutfisk. Morfar doftar rakvatten och mormor vitlök. Och vi har fått dricka julmust eller enbärsdricka och öppnat ett paket var som fanns under granen på morgonen.

/E

2 kommentarer:

Evas blogg sa...

Åh lilla mamma. Min levde ju också lite i en egen värld mot slutet, det blev en del tokigheter. I år är det första julen på 63 år som jag inte får fira jul med mamma. Det känns tomt.

Solweig sa...

Känner igen det där....allt skulle på plats dan före dan.....
Inga tomtar kom fram i förtid inte.. Vilket fint kort på mormor och morfar...precis så
kommer jag ihåg dom....