Snart jul enligt almanackan. Tomtar hos morsan. Saknar lukten av papper och sågspån.

 Någon som använder ordet almanacka nu för tiden? Jag gör det i alla fall. Det är sen gammalt. Det verkar vara mer poppis att säga kalender. Men nej, jag kör envist med almanacka.

Jag har vänt blad sen ett par veckor tillbaka och ser nu en glad liten Finn med gullig mössa i vagnen, på åktur i Folkets park i Malmö. Lite konstsnö är sprejad på buskarna. Så det ska se juligt ut. Men fotot i almanackan är fint och fyller sin funktion: farfar och farmor lyfter blicken från mikron varje gång vi värmer en kopp eller en tallrik och ser en leende prins. Då blir inte bara koppen varm.

Jag har långsamt börjat fatta att det blir jul snart. Terminen (ja, jag räknar tiden i terminer och lov) har gått extra fort sedan jag blev deltidspensionär. Jag är på jobbet tre dagar i veckan och gullar med hunden de andra dagarna. Och ja, just det ja, planerar lite slött julkakor och julbord. 

Jag tänker på jularna när jag var en unge. När luciadagen var inne och alla luciafester avklarade var det så man eventuellt kunde vädra julen. Det jag direkt kommer att tänka på är dofter. Jag kan alltid frammana minnet av hur det luktade när man klev in vårt hus. När det närmade sig jul luktade det hyacint, kakbak och hade man tur - mormor Esters chokladgodis. Närmare jul, ett par dagar innan luktade det ännu mer hyacint, skinka och alldeles säkert chokladgodis. Och kvällen innan julafton luktade det bonvax, grankåda, sågspån och papper. 

Papper, den lukten är lika speciell som hyacinterna för mig. Det luktade faktiskt något särskilt av kartongerna som togs ner från vinden ("tredjevinn" - ett paradis med spåntäckt golv, spindlar och spöken) i ett lätt moln av sågspån. Kulor och pynt packades upp och det luktade just papper när man borstat bort lite sågspån från lådorna och knutit upp papperssnörena.  Allt var nogsamt paketerat i tidningspapper, silkespapper, kartonger och askar och så mammas julanteckningar som låg i någon låda. Sen ska vi inte glömma att vi även slog in alla julklappar i finaste julpapper som luktade lyx.

Idag packade jag upp jullådorna, stack ner näsan djupt ner och kunde förnimma något av jullukt. Kanske för att vi har tryckt in lådorna i en garderob i stugan i Solberg. Det har läkt lite sågspån på golvet där det har jag nog sett. Tomtarna kom fram och på plats och jag tryckte med våld undan den där smygande lilla tanken att det här var ju bara kul när ungarna var små. Naturligtvis vill jag aldrig vara utan tomtar, gran, smällkarameller i dörröppningen och revbensspjäll och skinka och Jansson och långkål, och....

Jag gick till mamma efter att tomtarna var på plats. Hennes tomtar måste också fram. Hon borde även ha en gran som är mycket större och massor av pynt så hon nästan inte tar sig fram. Jag vet inte riktigt varför jag tänker det. Hon har inte koll, längre. Kanske är det det. Att mamma inte vet om att det är jul och att jag accepterat detta till slut. Ju juligare det blir runt henne ju mer kanske hon känner av stämningen som hon månade om när hon var sig själv och när vi var ungar och när vi kom med barnbarn.

Stårsa fick följa med till mamma. Det brukar vara medicin för alla åkommor - hundplåster.  Jag satte på kaffevatten, dukade upp saffransbullar och saffranskakor och skumtomtar. Mamma suckade och sa att jag skulle sätta mig fem minuter. Det säger hon alltid. Jag ska bara... sa jag och tog fram tomtelådan. Luktade diskret i den, men kände inget speciellt. Öppnade en annan låda med gamla julgranskulor som är heliga. (Det var dom redan när vi var små: "n'dänn kula hadd n'morfar") och si där - det luktade jul!

- Sätt dig. Fem minuter kan int va för mycke! sa mamma strängt.

Pricken över iet var hyacinten jag hade med. Ingen jul utan hyacinter! Helst blå. Jag reste mig igen och flyttade blomman till soffbordet för att ha doften under näsan.

-Minns du hyacinten jag alltid fick i namnsdagspresent på julaftnarna? sa jag fast jag vet att hon inte minns.

- Sitt! röt mamma för säkerhets skull innan jag fick veta att hon minsann minns hyacinterna. Stårsa hoppade upp och ner i soffan, demolerade en tomte, åt en halv kringla som hon hittade under ett skåp, bet mamma i fingret så hon skrek FY elaka katt! och hade sen svansdans en stund som fick morsan att skratta. Trots fingret. Sen sa hon åt Stårsa att sätta sig fem minuter. Också.

Jag pratade på om sågspån, bonvax, jullådor och granar. Satt stilla, drack kaffe, luktade på hyacinten. När Stårsa fick för sig att hon nog kunde hoppa upp på bordet och döda ytterligare en tomte och mamma röt åt mig att sätta mig ytterligare en gång insåg jag att jag skulle gå hem för dagen. En timme är mycket för lilla mor. Och det var länge sen hon kände lukt. Men tomtarna gillar hon och hyacinten är blå och hon ska få en stor gran. 

Nu ska jag sitta i soffan snart med en god bok. Och leta efter julen. Den brukar dyka upp, det gör den. 

Antingen är det ett överfall eller ett försök till kel. 

Innan tomtedemoleringen. Var finns haren?

Leopardkakor till barnbarnet.

/E