Je e på sursia.
Varför? Kroppen ska bara funka, det gör den inte. För ett antal veckor sen var det akut HC för svullet och ont knä, höger ben. Hade rest mig lite ungdomligt snabbt från en stol. Genast insåg jag att nu blir det problem då min ständiga och diffusa småvärk blommade ut i ONT på riktigt. Hem och vila, ingen lång hundpromenad på morgonen. ONT, ringer hälsocentralen och får akuttid samma dag. Ordinationen blir vila och sjukgymnastkontakt. Jag verkställer och får en tid en dryg månad bort.
Ipren, Voltaren och knästöd, efter tre dagar är ordningen återställd. Slappnar av, går långpromenader och helt plötsligt vägrar min fot fungera efter en tur. Det går inte att böja tårna utan att tårarna rinner. Av ONT eller ilska är oklart. Troligen det sista. Voltarentuben börjar se välkramad ut. Ringer HC igen efter en veckas ”ta-det-lite-lugnt-med-långpromenaderna” då en efterlängtad lite längre hundtur satte stopp. Jag som just tyckt att jag vilat klart. Ny akuttid, får samma svar som jag redan själv googlat fram i min iver att finna lösningar, blir skickad akut till en ortopedtekniker med orden ”ta det lite lugnt och låt det gå nån vecka. En ortopedtekniker kan se till att du får det stöd du behöver för foten”.
Ta det lite lugnt. Fan också. Jag vet att jag skrev exakt de orden för typ tjugo år sen här då jag var sjukskriven en vecka eller två för mitt andra ben. Då hade jag sjukhusvistelse i benet och hoppade på kryckor. Det finns inget mer irriterande än att ben och fötter inte fungerar. Och ändå - jag måste väl inse att jag är förskonad i jämförelse med vad som annars finns att välja på. Det är ju bara lite ont, svårt att gå. En påminnelse om att jag är 67 och inte 27 som min kusin hela tiden påpekar att man är. Men att ”ta det lugnt”. Nej. Nej och åter nej. Begränsningen känns övermäktig.
Så, nu har jag klagat klart. Nu ska jag läsa ”En jävla vinter” och sen plantera penséer nu när sommaren som vanligt bara slår till med värme, sol och grönska överallt.
- Kommer jag att bli helt bra? frågade jag doktorn.
- Nä, du lär få leva med det där, det kommer nog och går. Heppåre!
Jag vägrar. Mot penséerna, växthuset, små hundpromenader ofta och planen för Bergenresan. Snart. Då ska jag promenera.
/E.
2 kommentarer:
Ligga på soffan och se gamla Thor Modén filmer några dagar kan säkert hjälpa. Problemet är nog att vila länge nog. Vi är liksom inte gjorda för det. Jag har ju också ett skitknä + lumbago och när det kommer brukar jag alltid lyckas förlänga eländet genom att tro att nu är det bra. Dax att återgå till det normala. I stället för att stanna kvar i soffan tills det verklgen är helt över.
Jag fattar.
Skicka en kommentar