Vi åkte som vi tänkt till Lofoten. Jag ska försöka samla mig och berätta om bilder och boenden. Men innan jag gör det ska jag sova. Jag har alltid en obestämd längtan till detta ställe som jag inte har någon som helst anknytning till. Jag försöker ta reda på vad det är. Men en sak ska jag föreviga här innan jag somnar, det är att jag tror inte jag vilat hjärnan så mycket som under dessa dagar. Visst har vi behövt planera eller finna ett boende som är överkomligt, men det har också varit det enda "bekymret" dessa dagar. Däremellan har vi inte sagt så mycket, bara njutit och tagit in. Står man vid havet, med hisnande höga och ibland lodräta klippväggar runt sig är det lätt att känna sig oändligt liten. Och då tänker jag på min litenhet och funderar på hur allt hänger ihop. Vad är meningen med det hela?
Ja, så där har jag stått och glott och grunnat några varv under de här dagarna. En massa minnen har dykt upp som jag sedan länge glömt. Inga måsten har trängt sig på, annat än att ta sig hem nån gång. Konstigt. En blandning av total sorglöshet och ändå fundera över meningen med livet.
Nu blev du trött, va? Så där djup brukar hon inte vara. Närå, jag är som vanligt. Men kanske ledigheten och den magiska platsen påverkat mig. Jag ville ju verkligen dit.
Som sagt, när jag sovit ska jag försöka bjuda på lite av upplevelserna.
/E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar