Resa i morgon. Okänd väg ner genom Sverige. Packa. Harmoni. Planera minimalt. Tandborste och ombyten. Eventuella gåvor till värdfolk och födelsedagsbarn.
Jag har alltid gillat förflyttning, jag behöver inte upprepa det. Det vet de flesta. Min rastlöshet stillas. Nya intryck ska komma. Det ser jag alltid fram emot. Förutom att rätt ofta även träffa nära och kära. Sen ska jag hem. HEM - och då är det bråttom. Så har det nog alltid varit sen jag blev vuxen nog att ta mig fram själv. Ibland tror jag att poängen med mtt resande och min rastlöshet är poängen att man kommer hem igen. Och trivs med det , tack och lov.
Vi ska åka till Skåne och jag råkade fråga sonen om det var något särskilt han önskade sig. - Hembakt är alltid gott, sa han. Typ någon limpa.
Naturligtvis är det att sätta igång att baka. Det hör till när man åker till något utav barnen. Ja, barn och barn.., ni fattar. Det är roligt att få åka iväg med bilen full av kakor, limpor, presenter och annat krafs som behövs när man äntligen ska få umgås med barn och barnbarn.
Prinsen fyller sex år och farmor och farfar ska hjälpa till att fira. Fattas bara annat.
Nu börjar firartiden !
/E.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar