Morgontankar i vårsolen.

Det slår mig att snart (förhoppningsvis) flyttar vi tillbaka hit. Vi har liksom gjort en cirkel, vi två.
Hittade en bild från 1979, midsommar, 28 grader varmt, Tegelbruksvägen - Solberg i skytteltrafik med möbelbuss och lite Amazon.

 Att packa ihop min blivande sambos pojkrum gick rätt snabbt. Här hade vi bott ihop ett drygt halvår innan kåken i Solberg var klar för inflyttning. Kändes skumt att flytta ut på landet åt fel håll för mig som just blivit stadsbrutta. Men egen bostad var viktigare än sådana petitesser. Att det dessutom var ett helt hus vi skulle råda över var ju en bonus. Vem tänkte på snöskottning, flera hundra meters väg upp till allmän väg, avsaknaden av nära grannar och några rejäla backar att ta sig upp för om man ville träffa en kompis? För min del kändes det väldigt bekant....

Så när vi lämnade Tegelbruksvägen för att starta eget boende är det inte en saknadens tår jag torkar ur ögat. Det är mer troligt att det är för att kolla att sminket sitter där det ska sitta. Man skulle ju vara skitsnygg på den tiden - även vid körning av sopor och möbler. Precis som nu.

Vi fortsätter.
/E

En gråsöndag 1 mars

Skitjobbig dag.

Vaknar och ser flyttkartonger - ja visst ja, vi håller på att städa ut våra sedan länge utflyttade barn. Jobbigare än jag anat. Som att gräva en grop i vardagstryggheten, Jag ställs inför en stor förändring (som jag längtat efter, varför är det då så skitjobbigt?)

Två rejäla baljor med lego - i en alldeles nyss överfylld vindsgarderob, främst fylld av leksaker och tonårsprylar. Vi bad att få legot. Och ser framför oss ett antal barnbarn som besöker sin gamlingar och bara längtar efter att få leka med lego. Som bara vi har...

Död dinosaurie. Eller vad det är. Svanslös i alla fall. Denna skräckinkjagande leksak var så läskig att den varje natt bars ut ur rummet för att de små söta gullungarna skulle våga sova. 

Del av trasigt tittskåp påminner om en hobbyverksamhet jag pysslade med ett tag och sålde vidare till en liten presentbutik tills den gick omkull och jag tappade intresset. Samtidigt som tur var. Diskbänken tillhörde mitt eget dockskåp, Intressant vy genom det lilla köksfönstret. Är det inte ett par grabbar som snart ska korsa järnvägen. Efter kommer troligen mamman och skriker stanna-stopp-ett-steg-till-och-jag-låser-in-er-i-garderoben-och-ni-blir-utan-kvällsmat-och-sen-skickar-jag-bualappen-på-er. Typ.

U S C H

Promenad för att rensa skallen. Gråsöndag.

Vi stannar ute och går runt huset, pratar om att städa gården. Tittar på taket...
Nä, inte en tegelpanna till.
Ingen vill klättra på den där stegen och ännu mindre beundra någon utsikt från taket.
Vi petar den till rätta med en pinne och tvingar in oss.

Plockar bort och ihop dagböcker, smycken gamla fotoalbum tillhörande Thereses mamma och pojkarnas lillfaster. Det tar tid och många tankar flyger genom huvudet. Det är tyngre än jag väntat mig och svårt att hantera.
.Många partybilder och resebilder - jag tänker att man vet aldrig hur kort ett liv kan bli.
En partybild visar ett ettårsparty. Det är snart tjugonio år sedan. 

Som tur är ringer svärmor och vill fika nånstans.
Är det säkert att det är jag som betalat fikat? säger hon misstänksamt.

Svärmor vill åka en sväng och se Frösöberget. Det passar min sinnesstämning perfekt.
Skitig snö, grå dag, knappt några ungar i backen. Vi åker hem och jag undviker huset igen.
Träffar Therese i stället.

Avslutar med att övningsköra.. Hon är glad, hon, och jag är tungsam idag. Vi åker runt, runt, runt och sen upptäcker vi båda att vi ska äta tacos till middag i våra respektive hem så vi provianterar efter att ha parkerat väldigt länge och noggrant på Odenhallens parkering.
Tacos - våra favoritkäk. Men inte ens det hjälpte mig.


Nu återstår bara en natts sömn så kanske det blir ordning på kärringen igen.
/E

Den 16 feb. En vanlig måndag.

Dagen började med ett famlande i ett becksvart kök fram till kaffekokaren och kökslampan. Som vanligt. Men om man står i fönstret fem minuter med sin kopp kan man se en strimma hopp på himlen. Jobb, jobb, jobb från åtta till fem. Njuta av middag i lugn och ro sen mammabesök och så tid för jobb en stund till. En vanlig måndag.

På pluslistan idag:  Åttorna hade mer koll än de vill erkänna på boken vi läser och på mailen kom en bekräftelse att jag kan ansluta mig till en digital bildportfolio.
På minuslistan: det blåser fortfarande och jag har inte orkat ringa tandläkaren.

När jag besökte mamma var hon mycket pigg ikväll och skrattade åt både mig och sig eftersom hon inte har en tanke på vilka veckodagar det är och hur tokigt det kan bli. Jag passade på att berätta att brorsan kommer. Lagom till din födelsedag, försäkrade jag henne.
Mamma: Fyller jag år?
Jag: Ja, 85, på lördag. Borde du fira.
Mamma: Hörrödu! Jag är minsann född 1930!
Jag: Jaha, och nu är det 2015.
Mamma: Hmmm, det är nåt som inte stämmer.
Jag: Precis. Släng almanackan och köksklockan. Elda upp skiten. Det är bara elände.
Mamma: Just det, ja, där har vi det! Har du också problem med tiden? Du är väl bara 58? Borde ha mer koll...

Nu är jag hemma och har koll på att klockan är halvnio och en ny arbetsdag flåsar mig i nacken. Och jag som inte...
/E

0600
Kolsvart ännu.

0615
Räddningen. Kaffe, tulpanerna och snälla nyheter.

07.15
Väntar på samåkningsbilen.
Morgonljuset - äntligen.

0800
Städade tydligen skrivbordet i fredags...imponerande.

10.30 och framåt
Bildsal och färgglada ungdomar

Klart slut.

Fortfarande den 15 feb

Det gick inte att gå på isen - köldeffekten måste vara bortåt -25 och det är mer än vad jag står ut med. Blåser det kan jag gärna stanna hemma. Men solen skiner alltjämt och vi bytte bara sjö, promenerade runt Lillsjön.
Gamla kära Lillsjön. Hur många badtimmar har vi inte lagt där på den tiden barnen var just barn och man hade lite pengar. Det var lyx att promenera med tvillingvagn och fikakorg till sandstranden och den lilla ljumma sjön i skogen. Nu för tiden är den bortglömd. I alla fall av oss. Vi marscherade runt sjön i rask takt och bestämde oss för att det är en synnerligen lämplig liten tur om man känner för en skogspromenad. Under tiden vi gick där ringde mamma och ville ha kaffefrämmande.

En frusen badplats

Och en öppen bäck.
Sol på stenar under vatten kan få mig att längta efter något obestämt.
Jag är lika fascinerad varje gång och har ännu inte kommit på vad jag längtar efter.
Kanske var jag fisk i ett tidigare liv? Eller sjöjungfru? Jag föredrar det senare...

Vi övertalade mamman att det var slut på julen och maken fick ta bort julstjärnan till att börja med.

Sen grävde jag i gamla fotoalbum helt enkelt för att påminna mamman om resor till Gran Canaria.
Oundvikligen hittade jag andra roliga foton också.
De två äldre sitter snällt i soffan och glor på TV. Den yngre planerar sattyg. Det syns.

1975. Jag är i Boden och firar min 19:e födelsedag.
Förbannad på en expojkvän just för att han nyss visat sig vara just en expojkvän.
 På spaning efter nya mål, alltså. Det syns också.

Solen har hamnat där jag vill att den ska vara. Det är eftermiddag och ljuset dröjer sig kvar.
Maken är i garaget och skruvar isär sin hoj. Det gillar jag. Det suger i åktarmen...


/E

den 15 februari

Söndag.
Vackert väder.
Vad ska vi göra idag?
Vi går ner på sjön...

Fast egentligen skulle jag väl skriva den där novellen som jag inte har någon idé till men det är ju en tävling.
Och egentligen skulle jag vilja göra klart ett fotoalbum till en speciell person men det kan jag inte gå in på närmare eftersom personen läser min blogg. Åtminstone händelsevis och ibland.
Och så skulle jag väl rita bilder till min barnbok som jag har en vag idé om i alla fall och gärna också komma på en story som passar barn.
Jag borde ge feedback på 15 texter som elever skrivit och som ska ligga till grund för nästa arbete och helst också planera upp bildlektioner för kommande dagar.
Mamma behöver peppning för att göra en del saker hon borde göra och strykkorgen svämmar över.

Vi går ut.
Alltså.

Så här är livet.

/E

Ja, tiden går ju...

Jesses, hur många gånger har jag inte tjatat om att tiden går?
Men nu blev det liksom bokstavligt eftersom Thomas fyllde 26 och David 28. Vart är denna värld på väg?

Ja, det vill säga, vart är MIN värld på väg? För det är ju jag som firar två söners födelsedagar (och känner sig förvånad över tidens gång och till slut inser att JAG är snart sextio. Hur fan kunde det komma sig?)


 Fast om man ska analysera sitt eget leverne:
Jag använder strumpbyxor (under jeansen - holy shit!)
Jag har lätt för att anlägga nån sorts pagefrisyr varje morgon (en multianvändbar plattång...)
Jag överväger att åka till Plantskolan för att köpa pelargonskott...

Ja, där ser man. Pojkarna fyller inte bara år på år. Jag blir en tant i samma takt och suckar där jag sitter i soffan med ipaden och skickar emoticons till en annan tant. Som sagt, vart är jag på väg?
/E

Året i bilder

God fortsättning på det nya. Jag ser tillbaka på det gamla och känner mig tacksam för att allt är så bra.

Januari 
Vi börjar året med en helkväll på Slingervägen med två ungdomar hemma och en som kommer och går 

under kvällen p g a sitt jobb. Trerätters och bingolotto får symbolisera det nya året som ska komma:

drömmar om resor och en fortsatt behaglig vardagstillvaro med familjen samlad till goda middagar då och då.

Februari

Mammorna fyller 84 och 94 under det här året.

Båda bor för sig själva och vi hjälper till med det vi kan när det behövs. En gofika hos farmor är inte helt fel.

Mars

Vårsolen tittar in, vi börjar förbereda oss för renovering av köket inför en kommande försäljning av huset.

Maken städar - med hatt på, för säkerhets skull. Eller bara för att det är kul.

Mars

David gör ett besök och vi kan samla ihop ett antal ungdomar i soffan på lite mys.

April

Krakow - en 25-årings presentresa. Vi får den äran att dela den med honom och Therese. 

Vi har en kunglig weekend med vackert vårväder och mycket god mat på fina restauranger. Sonens intresse för historia tar oss också till Auschwitz Birkenau.

April

Ett påminnelse om världens ondska. Ett viktigt besök.

Maj

Inspektion av trädgården i ett kyligt vårväder. Är det sista sommaren vi pysslar här nu?

Vem kommer att bo här? Måste vi ta bort stenarna som ligger synliga bakom friggisen innan grönskan breder ut sig och slukar allt.

Juni

En tradition ( med vissa avbrott och förflyttningar) sedan flera år tillbaka är att träffas på vår gård och grilla. Just den här kvällen skiner solen och man kan vara ute, tack och lov.

Juni

En iskall midsommar och hoppet om en utflykt med fika i gröngräset är långt borta. Vi tar en biltur runt Storsjön, med värme på bilsitsarna.

Juni

"Vi måste köra lite hoj, för snart ska vi ju ut på långtur..." säger maken och så fyller vi helger och kvällar med några mil på asfalt. Här tar vi en tur till Handöl. Nu kan man ana sommarvärme.

Juni-juli

Innan vi sätter oss på hojarna och styr västerut skapar vi nytt provisoriskt kök på altanen. Nu ska renoveringen av vårt gamla kök börja och golvet ska läggas medan vi är på semester. Det finns en viss mysfaktor med detta. Nu har hettan kommit och vi undrar om kylskåpet ska hålla.

Juli

Sommarens långtur på dryga 300 mil går till Bergen först för att besöka Staffan som visar oss stan med några kompisar.

Vi får uppleva Bergenklimat med regnskurar och solsken om vartannat. 

Juli

Eller så hänger vi på Staffans jobb. Inte helt fel i solen.

Juli

På hemvägen tar vi "svängen förbi" Danmark och tältar på danska västkusten under ett oherrans åskväder.

Juli

Hemkommen från hojsemester sätter vi igång med att montera nya köket. Vi tar en paus i hettan och hälsar på goa vänner i Valsjöbyn. Vi tillbringar en helg på brygga och i vatten med god mat och stor gästfrihet.

Juli-augusti

Storsjöyran lockar både våra egna ungdomar hem till stan men även andras. Huset fylls av partysugna glada människor som vill äta gomat på vår altan och umgås.

Augusti

"Ska vi inte ta en tur till? Typ Trollstigen?"

Bästa resan är den där som dyker upp som en idé några dagar innan den görs. Det kommer absolut att bli en repris.

Augusti

Hantverkarna EMEME lägger ner sin verkstad och tömmer lokalen. Det var kul så länge det varade och  här har vi delat kreativa idéer. Mot nya mål!

September

Hantverkarna far och son river kök i det hus vi så småningom ska flytta till. Det finns en viss vana nu så det går fort...

Oktober

Nu är det ett faktum att hösten har kommit och det är inte så lockande med hojturer längre. Vilken supersommar vi haft. Som vanligt...

November

I november har vi haft ett mulet lock över stan så länge att vi desperat tar bilen och åker undan det där grå taket bara för att tanka lite solsken en dag. 

November

Allhelgonahelgen bjuder på fest.

Familjen utökas med brorsans några dagar och Therese får ta hand om naglar och göra oss vackra.

December

Äntligen alla samlade igen. Jul i huset, alla ungdomar och en kamera på en pinne....

December

Therese får både börja och avsluta denna bildkrönika. Vad tänker hon på? Det är nyårsfest och vi har möjlighet att äta gott igen och umgås med våra nära och kära. Har vi några nyårslöften? Ja, ta vara på livet, ta hand om varandra och andra och glöm inte att stanna upp och fundera på hur bra vi har det just nu och hur vi ska jobba för att det ska fortsätta så. 

Gott nytt år.

//E.

Juldagen 2014

Julafton avprickad på livslinjen. Juldagen snart också.
Allt blev som det skulle bli, enligt tradition och önskemål. Jag vet inte riktigt vilkas önskemål mer än mina och makens. men hoppas på fler. Rent krasst.

Nåja, annars hade vi inte haft en sådan uppslutning. Det är sällan alla fyra ungar är samlade. Ungar var det länge sen de var, i och för sig, men för den skull är de inte av mindre vikt. Trots deras vuxenhet är de samma gamla ungar då de kommer hem, bara mer självgående.

Min nya situation i livet, som stöd åt gammal mor, gör att jag har fått ändra på en del saker och att det ska bli som man tänkt vet man aldrig. Det får i alla fall mig att fundera på det man tar för självklart i livet och hur det ska bli på den egna ålderns höst om man är ensam, Eller hur vi kommer att ha det om vi är två i tjugo-trettio år till, vilket man kan hoppas på. Friska, helst, tack.

Mamma är frisk men minnet är inte som förr. Igår skrattade hon ändå faktiskt då vi hämtade henne för julmiddag då hon glömt att det var julafton, trots att två barnbarn varit där någon timme tidigare och klätt granen. Vi skrattade också. Vad ska man annars göra?
"Det gör inget, nu får vi minnas åt dig", sa David tröstande och klappade sin mormor på armen när hon klagade över hur det blivit. Så självklart.

Jag tänker mycket på alla mina jular och känner tacksamhet. Skrattade lite år mig själv då jag hör mammas återkommande kommentarer om jularna eka i mitt eget huvud.
"...och så enhenn maten som dras ut och in, ut och in" när jag för femte gången på ett dygn dukar fram skinka och sill.
Jag tänker på mormor och hennes chokladkok då hon satt vid spisen med sleven i hand och hade ett öga på kastrullen och ett på oss. I vartenda skåp låg paket, inslagna i tomtepapper.
" Gå int in i kammarn!" sa hon barskt.
Och i förrgår var det jag som motade ut två vuxna barn som provade ta sig in i sovrummet för att låna badlakan.
"GÅ INTE IN DÄR!"
Bakom dörren stod oinslagna julklappar.

Vi käkade skinka, revbensspjäll, sill, lax, jansson, köttbullar och tjälknul. Någonstans provade jag att förändra något och frågade familjemedlemmar lite försiktigt vad var och en önskade på julbordet och att det var fritt fram för läckerheter som sushi och tibetansk biffpanna. Ett antal frågande ögon först, sedan, med skärpa i tonen, räknades samma saker upp som de växt upp med. (Lutfisken är tyvärr borta, uppenbarligen är det bara jag som gillar det. I hela världen?) Men varför ändra ett vinnande koncept? Suck. Fast jag lever ju av fisk och därför hamnade både blåbärssill och ingefärssill på bordet. Nya sorter - HAHA!

Julefriden har sänkt sig över oss just nu. Granen (fanns ingen tall i år, vilket kommer att som vanligt straffa sig med barr i bokhyllan till midsommar) doftar skog, juleljusen brinner i varje rum, till och med på toa, julegröten är äten och mamman var med på det också, piggare idag med julklappskoftan på, och alla ungdomar är samlade hos yngste brorsan för TVspelsmaraton innan middag.

Vad gjorde jag när jag var tjugofem på juldagen? Slappade i soffan hos mamma? Det ska jag ta reda på.
/E

God jul på dig!

Uppdatering

Jag skriver inte när livet är trögt. Det är det den här perioden.
Utvecklingssamtal med alla ungar, ingen snö, ryssar i Östersjön, lönesamtal med mig och chef, betyg, mammaservice med våra gamla, ..... för lite sömn och en tendens att resa bort om så bara över dan i stället för. Tro inte att livet är en dans på rosor bara för att jag bestämt mig för att ta vara på det. Men för er som frågade - här är jag igen. Oroa er inte, ungdomar, morsan är på g, både med jul och blogg igen, så ni vet. Jag behöver bara veva igång mig igen.

Uppdatering från den sista oktober. Varsågod.

Uppiggande novemberledighet med besök från Stockholm.
 Therese tar hand om händer och vi får koppla av i mörkret.

Kusiner i grått

Båtupptagning i november. Ingen is än på Näckten.

Novemberbarn, 23 år firas med sushi.
 Tjugo år sedan hon kom till oss...

November. Gräddklicken i periferin är Skutan och inget annat.

Fikastopp på nostalgibar i Hallen. En novembertur för att söka ljuset.

Badhusparken, december är här. Var är snön?

Moon Walk

Jag ägnar flera kvällar åt att rita. Funderar över livet.

Decembersol. Äntligen. Låååång frukost sen julshopping.

Julbollarna är på plats. När blir det julstämning?

Decemberkväll på stan.

Jo, hon hittade adventsstaken, den där gamla. Mossan är flamsäker nu för tiden.

Går barfota ut på altanen bara för att det går, december och där ligger mina stenar
som jag skulle måla på i somras.
Dom brukar snöa över, dom där stenarna jag samlar
varje år...

Skridskobanan fyller sin funktion fast klockan är tidig.

En längre promenad innan ett par butiksbesök och sen julbak. 

Vi hittade lite julstämning i Lövbergaparken....

Delar av familjen kräver mat i julruschen, andra delar vill bara använda spisen till kakor.
Då får vi äta ute - typ snabbmat. I soffan framför TV:n.

Medan kolan kokar dyker dom upp igen, tomtarna. Samma tomtar, men en ny varje år.
Fast den har inte kommit än. Kanske i morgon. Om jag hittar en affär som säljer rätt tomte.
Eller loppis. Jullov snart.
Återkommer.



//E.