Mitt liv som Svensktopp

Det är ju fantastiskt roligt att vi har denna eminenta lista med musik att mäta vårt liv efter. I alla fall var det en idé som kom för mig när vi satt i husvagnen i fjälldalen i helgen och lyssnade på väl valda låtar på Spotify. Av någon anledning började vi resonera om musik som präglat våra respektive barndomar och genast satte vi igång att göra en representativ spellista. Vi skrattade mer än lyssnade, kan jag tala om. Eller vad sägs om "Niklas Jönsson" med Thore Skogman? Eller "Gulligullan..." med Jokkmokksjocke? Detta måste varit nödrimmens storhetstid!

Eftersom radion så gott som alltid stått på hemmavid och livet har pyntats med musik i alla former, även live, så finns det ju en uppsjö av minnen. För min del gällde så småningom också Kvällstoppen och Tio i Topp för att hitta mina favvolåtar. Men nu kollade jag svensktoppslistan, för att begränsa mig alltså. Jösses, det var som att läsa sin egen dagbok. Kolla här bara, du känner kanske igen dig du också.

1963 låg Lillbabs på Svensktoppen med "Gröna granna sköna sanna sommar" och det var det året jag för första gången förstod vitsen med sommarlov, jag vill lova att låten sitter i ryggmärgen!

1965 blev jag vanvettigt kär för första gången. I Sven-Erik Magnusson i Sven Ingvars som livade upp oss med "Börja om från början" i evigheter. Brorsan köpte skivorna. (För att jämna ut köpte jag själv nån Hep Starsplatta, fast det var Sven Ingvars som vann!)

1966 var jag tio år och fick lära mig att viss musik platsar inte, då några vuxna förfasade sig över att "Ta av dig skorna" över huvud taget fick finnas, trots att ett geni som Povel gjort denna landsplåga. Då tyckte inte jag heller att den var bra, eftersom det var så man skulle tycka. Trots det så kunde jag den utantill...

1970 var bara ett av de år då jag var kär jämt, föremålen växlade från dag till dag, allt från nån på TV till nån i plugget. Och på Svensktoppen låg Peter Holm som jag var mest kär i, med "Monia". Melodin sliskade ur sig den allra mest smäktande och lidande kärlekskräm jag nånsin upplevt. Att den fanns!!!

1972 krossades mitt hjärta och jag låg och förblödde dag och natt till Ted Gärdestads "Jag vill ha en egen måne". Den var som skriven för mig. Än idag kan jag knappt höra denna träffsäkra ballad utan att känna mig försmådd och bedragen.

1973 frossade man i svensktoppslåtar vare sig man ville eller ej, helgens höjdpunkt var ju att fara på dans. Det var ju där ALLT hände under ett antal år på sjuttiotalet. Eller vad sägs om Flamingokvintetten: "Kärleksbrev i sanden"? Åååååhhh....

1978 känner jag knappt igen en enda låt. Jag förlovade mig, vi lyssnade på "No woman no cry" som mest och raggade i en gammal Amazon mellan Åre och Östersund. På Torvis i Åre spelades ingen svensktopp och inte på stadsdiscona heller, för den delen. Och absolut inte på vår stereoanläggning...

1985 kom Svensktoppen tillbaka efter att tydligen ha varit nedlagd ett tag. Tyvärr känner jag inte igen denna lista heller, nu lyssnade vi på Mamma Mu och Kråkan. Staffan var nämligen född och huset fylldes av småbarnslåtar ett bra tag framåt. Men en sak var säker, "Snabbköpskassörskan" fick den lilla blöjbaken att guppa upp och ner vid några tillfällen.

1990 låg Magnus Uggla på Svensktoppen med "Baby Boom" och vi hade tre grabbar på ett, tre och fem år. Vi bodde i ett område som kom att prägla vårt umgänge fram till idag, alla ungar hade fem kompisar var hemma samtidigt ibland och vi fattade inte att det fanns en värld bortom blöjmärken, grannluncher, kikhosta och galonisar. För övrigt hade jag ingen aning om vem Magnus Uggla var, vi var nu hjärntvättade med Mora Träsk och Jujja Wieslander.

1993 låg Sven Ingvars helt plötsligt på Svensktoppen igen med "Två mörka ögon" och vi gick på krogen ibland med grannar och dansade. Om vi lyckades få barnvakt.

1996 låg Just D på topp med "Tre gringos" och denna låt är för alltid kopplat till Åland för min del. Vi packade in alla ungar, som sen ett par år utökats med en prinsessa också, i folkvagnsbussen och härjade runt på somrarna. Vi for efter väderkartan, ungefär. Staffan var elva och det var hans kasettband.

1998 fanns en låt som hette "Om dessa väggar kunde tala" med Arvingarna. Jag har svaga minnen av den låten, men den är representativ eftersom vi lämnade vår fyra efter femton händelserika år och köpte hus. Då sista påsen bars ut från lägenheten tänkte jag precis just det. Om dessa väggar kunde tala.

2003 lyssnade jag faktiskt på Svensktoppen mest av en slump och upptäckte att engelska låtar var med. Jaha, vi lever i en internationell värld, ju. Och nu började jag känna igen musiken igen, dansbandsmusiken dominerade inte längre. Jag hade en Mp3 och livet blev lättare, eller rättare sagt musiken blev lättare att bära med sig. Ungarnas cd-spelare byttes ut mot supersmå prylar och de hade ingen aning om någon Svensktopp. I deras öron dånade hip hop, metal, rock och tjejpopband. Själv hade jag nu börjat jobba med ungdomar och blev ännu mer insatt i musikens betydelse för att livet ska funka.

2007 inser jag att ungdomarna har järnkoll igen, för när jag kollar listan ser jag Ola Salo och "The Worrying Kind". Va? Inte undra på att dom vet. Men en sak är jag ganska säker på: om jag frågade dom om Svensktoppen skulle dom i alla fall se ut som frågetecken.

2009, den 13 april.
Jag frågar Therese 17 år:
- Har du hört talas om Svensktoppen?
- Nä, va är det?
- Ett musikprogram med topplåtar som folk röstar på. Körs i radion varje söndag.
Tystnad en minut.
- Näää.

Suck. Ungdomarna har missat något som kan vara milstolpar i deras uppväxt! Vad kan "Tingeling" föra med sig för minnen från 2009? Vad har Takida som inte Sven Ingvars eller Trio med Bumba har? Nä, allt är av vikt. Fråga mig. För övrigt återgår jag till Hound Dog med Big Mama Thornton, men det är ju en annan del av livet, det.

Eva.