Happy Valborg!

Valborgsmässoafton, vilka minnen det ger!

Jag läser i Evas blogg och blir påmind om en hel del Valborgar. Det är något speciellt med den dagen, fast jag inte tycker att vi firar den särskilt i min familj nu för tiden. Det brukar vara läge för premiärtur med hojåkarna, det brukar vara läge att åka runt och titta till ungdomar och det brukar vara oläge för doggen så man får kura i soffan med henne och hålla för öronen medan bomberna regnar över huset. Men annars - tja, det är ljust och fint...

När jag var en liten och städad flicka fanns en braseplats hemma i byn. Tror att den finns kvar än i dag på samma plats. Jag minns mycket väl när vi gick på majbrasa. Det var allt lite spännande det, eftersom det inte hände så väldans mycket omkring en. Underligt nog minns jag som att det alltid var mörkt. Det måste ha varit rätt sent, alltså.

Vi glodde på den heta brasan, mamma babblade med andra mammor, dom som brukade vara fulla var fulla och så var det ettöresbomber under tanternas kjolar. Brorsan gillade Tigersmällar och Kinapuffar och jag hatade smatterband och små jävulska saker som illskrek och kastade sig runt på backen. Där var vi och hade kul, för det minns jag som att det var. Och inte minns jag något fika eller skönsång, men det kan det ju ha varit. Som kronan på verket tog brorsan och jag på stövlar och cyklade till brasplatsen dagen efter och letade fint skräp efter bomber och smällare. Då regnade det alltid och marken var varm där vi gick omkring i askan, samlandes skräp i en påse. Särskilt minns jag när jag hittade en etikett från en ask, som var ljusblå och hade en bild av Fuijiama (tror jag) och körsbärsblom på. Den sparade jag i ett litet rött fodral flera år.

Senare Valborgsaftnar dansade man ju. Ordentligt. Och pussades bakom huset. Om jag skulle gräva i dagböckerna skulle jag hitta ack så intressanta Valborgsmässoaftnar, för jag har tidigt förstått att aftnar bjuder på bättre nöjen än en sketen bonnlördag i början av oktober. Det gäller att ta vara på det roliga i livet.

Jag minns Valborgsmässoaftnar med t-shirtar och Valborgsmässoaftnar med skoteroverall. Och så fick vi barn och så fick dom gå till brasan med oss och suga in atmosfären och fortsätta traditionen. Majbrasan fanns mitt på fältet och alla polare och grannar var där, det var lite sång, det var hamburgare och det var fel personer som var fulla. Jag minns en frusen illbatting på femton som satt på en bänk i snögloppet och huttrade. Under bänken låg ölen som han nyss skränat över, morsan och farsan hade vinglat iväg för länge sen. Och jag som stått och stekt hamburgare tryckte i honom ett par såna och hoppades att han skulle gå hem och sova sen. Han var inte kvar då vi plockade ihop grillen.

En annan Valborg var det varmt, solen stekte och det blev aldrig mörkt nog att skjuta raketer, tycktes det. Vi stod vid sjön, hade åkt med motorcyklar och en unge på pallen. Och det var fler ungar runt alla våra hojar än runt brasan.

Vad gjorde vi då ikväll? Tja, jag kollade att den Valborgsfirande prinsessan hade en fungerande mobil och stränga order att ringa oss vid behov. Vi åt en god middag och sen tog vi med farmor på en gemytlig biltur runt viken - den sväng jag brukar ta med hojen på vårens första. Det spöregnade som f*n och vi såg max fem personer runt brasorna vi åkte förbi. Så vad ska jag minnas från denna Valborg? Hm, jo det blir nog att jag INTE tagit fram hojen fast det varit snöfritt ett tag. Det är något otroligt minnesvärt!

Pussokram då.//E.