Fortsätter på mitt nya liv

Jag fortsätter framåt.
Nu har jag slagit mig ner vid köksbordet (mitt högkvarter sen årtionden tillbaka) och känner en stunds tillfredsställelse. Mediciner, 8 stycken, inhandlade åt mor som ligger hemma på soffan och myser med sina katter. Vi drack en kopp te och hon förundrades återigen över hur det gick till att hon plötsligt blev så sjuk.
- Du var nästan tre veckor på lassarettet, sa jag.
- Det minns jag inte, sa hon.
- Nä, det kan ju i och för sig vara skönt, sa jag.
- Just det, sa hon, jag minns det nog om jag börjar tänka på det men jag skiter i det.

OK, tänkte jag, och drack te och åt choklad som kommit från ingenstans i mammas köksskåp. Sen åkte jag hem och tog tag i min andra del av mitt nya liv. Inte den som handlar om att ta hand om sin mamma som aldrig tills nu varit klen på något sätt, utan den del som handlar om att flytta och avveckla tonårshuset. Det är svårt, båda delarna, men på olika sätt.

Garderoberna är tömda och allt kört på skräphögen. Nästan. Oroa er inte, ni som bor ute i världen, era värdefullaste leksaker är kvar. Och en LITEN väska med fyra sparkdräkter, två babyset som är handgjorda av vänner och ett par sockor, stora som tändsticksaskar. Sånt måste man bara ha kvar.

Fortsättning följer.
/E