söndag 14 juli 2013

Rapport från en BMW - hojresan sommaren 2013

Väl hemma i soffan med datorn i knät känns semesterresan ännu lite overklig. Det brukar komma med foton och album senare. Dessutom längtade jag hem de sista dagarna, till min stora förvåning. Dock påverkade det inte min lust att packa hojväskan i morse igen och fundera ut ett nytt mål. Men det gjorde jag ju inte.... Medan maken klippte gräset tvättade jag tre maskiner och planerade en god middag för oss och två ungdomar. Vardagspyssel alltså. Kanske längtade jag till det?

Här kommer 412 mil i bild, noggrant utvalda bland dryga trehundra kameraminnen.


27 juni - 30 juni 
Mot Skåne och Sjöbo, snabbaste vägen. 

Min längtan till Skåne skulle tillfredsställas igen och då gärna med några fina turer längs havet, Ystadstrakten och Österlen. Bokskog och sånt, det längtade jag efter. Och för övrigt skulle vi ju till Skagen sen varför det var lämpligt med ett besök i de sydligaste delarna. Vi delade in resan i tre delar och eftersom vädret bjöd på mulet och risk för regn siktade vi på stugor och vandrarhem.

Jag blir alltid lika förvånad över att det finns så mycket skog i Sverige. Och att det finns så många tvivelaktiga vägar, typ mellan Ytterhogdal och Los. Väg och väg, förresten.... Nå, vi kom helskinnade till Siknäs på, enligt mig som varit i Dalarna nästan varje sommar i 45 år, fel sida av Siljan. Ett litet vandrarhem mellan Mora och Vansbro, värt vartenda öre. Så fint och mysigt! Dagen efter passerade vi Smålands stenar och bodde i campingstuga. Dugligt, men man ska ha koll på sina bäddsoffor, det är då ett som är säkert. Efter en natt på hårt underlag åkte vi vidare till Skåne och valde Sjöbo som läger igen.

Sjöbo ligger centralt till, så att säga, om man vill besöka de södra delarna av Skåne enligt våra tidigare erfarenheter. Trots ortens dåliga rykte är det ok att campa där. Dessutom hade man nu slagit till med en restaurang på campingen, inredd med stiliga möbler och kristallkronor.... Passade oss bra. Vi har ju ändå pärlbröllop att fira i år.

På fina Siknäs vandrarhem i Dalarna hade man pyntat köket. Eftersom ingen mataffär fanns i omedelbar närhet erbjöd den tyske värden oss att köpa en burk tysk soppa som han påstod var god (på tyska) och vi hade liksom inget val. Vi överlevde, kanske tack vare den märkliga figuren som vakade över diskbänken och den översvallande tyska vänligheten och de välkomnande rummen med olika teman. Vi sov gott i 60-talsmiljö. 

Lunchrast i Kristinehamn. Här skiner solen hårt på oss i våra rustningar. Då är det nödvändigt att toaletterna har svängrum så man får fräscha till sig. Denna var något i överkant, dock. Popmusiken skvalade högt, doftrenande attiraljer var friskt blandade i en fin kompott och brons, silver och kakel var så blankpolerat så man knappt tordes andas. Än mindre göra det som skulle göras.

Sjöbo campings lilla restaurang med kristallkronor i taket. Här intogs middag som plåster på såren efter vattenfallet vi åkt genom. Skönt att campingstugan var stor och rymlig och att vi kunde torka våra plaskvåta kläder.

När det slutat regna gjorde vi en del sightseeingturer i närområdena. Synd bara att vädret inte tillät så många utsvävningar som vi tänkt. Men vad gör det när man har semester och inga fasta planer. Vi åkte till Skanör och Falsterbo. Tittade på finkvarteren och sjöbodarna och lunchade gott.

Där är det - havet. Jag citerar Göran Palm (ur Världen ser dig, 1964 ):
"Jag står framför havet. Där är det. Där är havet. Jag tittar på det. Havet. Jaha. Det är som på Louvren...."

Falsterbolunch.

Sveriges sydligaste spets - Smygehuk. Havet är havet, även när det blåser och är grått. 

Smygehuk

Havet. Som på Louvren....?

Skånsk strandblomma.




1 juli - 6 juli
Danmark. Färja Helsingborg - Helsingör, färja mellan Själland och Jylland, mot Århus och uppåt mot Skagen.
 
Mina erfarenheter av Danmark är ett par besök i Köpenhamn på väg ut i Europa och tågluff samt ett kort besök i Helsingör som liten. Jag hade inga särskilda förväntningar förutom detta omtalade Skagen som var resans vändpunkt, om man säger så. Jag skulle se det där ljuset, ni vet.

Vi konstaterade att i Danmark:
1. är det platt och grönt
2. får man väldigt mycket mat då man äter ute
3. är det billigt att köpa mat
4. är det folktomt i byarna och småsamhällena.
5  finns det mer alkohol än läsk att köpa på bensinstationerna.

Tja. I övrigt: lite regnigt, lite soligt, vänliga människor, bra campingar, fina vägar och ett obegripligt språk.

Det blev en del färjeåkning och det kostade pengar men vi vann tid. Här blev vi kommenderade att ställa oss längst fram i kön för att hojar skulle köra på först. När färjan kom kommenderade en argsint färjkarl oss att vänta till sist (för att se om det blev plats över..?), men som tur var rymdes vi precis.

Mellan Själland och Jylland hinner man rasta ordentligt. Det tar en dryg timma.

Vi måste göra ett stopp utanför Århus på Lisbjergs camping. Det blev för att vi var för lata att tälta.
Minimal hytta, väl inrökt, med glasdörr och kylskåp samt kaffebryggare med kaffe, te och socker. Helt ok.

Dagen efteråt gällde det att söka upp en camping som låg lägligt till för turer i norra Danmark. Vi hittade en fin i Sindal, några mil från Skagen, och nu blev det semester på riktigt för nu skulle tältet upp. Finmiddag i gröngräset på kvällskvisten med koltrasten som underhållare - det är sommar det! Det var här vi började undra om vi var ensamma i världen för campingen var helt tyst, inga barn som sprang och lekte, ingen som slogs om duscharna, ingen som gick sedvanlig kvällsprommis och gluttade på andra campare....nää, ingen. Bevisligen bodde ju ändå folk där. Vi såg ju ett par bilar...

Lite nordjylländsk natur. Varsågod.

Bilden får stå för de danska samhällen vi åkte genom. Stängt, utrymt och folktomt. Mycket märkligt....

Lite mer nordjylland

Skagen. Äntligen kom vi till den plats jag så länge velat besöka. Ja, det var fint och visst var det ljust och visst var det häftigt att se Kattegatt och Skagerrak brytas mot varandra. Värt besöket, alltså, men jag har mina idéer om att ljuset finns även på exempelvis Ölands södra udde....eller så visste jag inte riktigt vad jag skulle uppleva.

Jag blir alltid fascinerad av havet och det som hör havet till, som ljus, ljud, strandsaker mm. Och jag tror nog att stenarna stal det mesta av min uppmärksamhet om jag ska vara helt ärlig.

Massor av människor sökte sig till grenen allra längst ut för att stå i brytpunkten mellan de två haven och låta sig förevigas av någon kamera.

Ljuset?

Eller är det här ljuset?

Kattegatt och Skagerrak möts

På jakt efter upplevelser?

Åh, alla dessa stenar!

Eftersom många konstnärer sökt sig till Skagen fanns också ett rikt utbud av muséer och gallerier. Vi valde ett gigantiskt galleri med konstverk av nutida konstnärer. Där fanns alla sorters tekniker och idéer, allt från vackra akvareller med skira sommarblommor i ljusa färger till mer påträngande bilder som fick betraktaren att titta två gånger. Den bild jag valt att visa er är ju intressant.

Tavla på toalett. Synd. Den stod på golvet.
 Jag hade gärna sett den i fiket eller åtminstone mer synlig än på ett toagolv, lutad mot väggen. 

Aalborg. En dag bestämde vi oss för att se stan. Ja, det man hinner på en dag. Vi lyckades parkera i centrum och promenerade rakt in i ett välkänt danskt nöjesdistrikt i jakten på lunchhak. I vanlig ordning inga människor ute på gatorna mitt på en sketen torsdag. Vi tyckte inte det var så konstigt med tanke på att vi sällan såg människor i samhällena. Dock var det läskigt med denna tysta stadsdel. Vi upptäckte sedan att allt här öppnade först på kvällen och allt fick din förklaring. Jomfru Ane Gade, alltså, välkänd i hela Danmark för sina restauranger och diskotek, alla med olika musikgenrer.

Vi fann ändå vår plats på restaurang Klostertorvet och beställde brunch. Liiiiite mätta blev vi allt.

Lite som ena tesked blev man ju på denna bänk. Eller som ena soppslev i alla fall.


När vi sett Skagen, Aalborg och en hel del småbyar och finfina vägar styrde vi söderut igen för att så småningom ta oss hem till Sverige. Detta konstiga monument såg vi i ett litet fiskeläge. Det som toppar det hela är ett par rejält tilltagna plåtmåsar, om det inte syns riktigt....


I Helsingör var det livat och massor av folk. För vår del kändes det som att komma till civilisationen igen, om man nu ska hårdra det hela. Vi tittade in i en av stans otaliga spritbutiker och förstod varför dom har Helsingör. Det är för att folk ska kunna köpa billig sprit. Eller så. I alla fall såg jag denne lille pilt som lugnt satt sig ner bland flaskor och burkar med ett dataspel medan vuxna sprang omkring och fyllde påsarna med flaskor och provsmakade päronkonjaken som bjöds runt.



Det sista vi ville göra innan vi lämnade Danmark var att fika wienerbröd och kaffe. Efter lite tips hittade vi ett bageri där personalen lite förvånat serverade oss på plats. Det hade varit betydligt enklare att hitta en bar och beställa en öl. Men det funkade ju till slut och vi fick njuta i solen av gatumyller och gofika.

Hejdå, Danmark.




6 juli - 9 juli
Öland, via Hässleholm och Emmaboda.

När vi nått svensk mark igen funderade vi en stund på vad vi skulle göra nu. Meningen var att vi skulle ha åkt till Norge, men väderkartan rådde oss att ta ostkusten i Sverige i stället. Så vi slog en signal till familjen Edfalk på Öland och undrade om det fanns plats på deras pensionat (läs fritidshus). 

Det gjorde det och då styrde vi kosan direkt till Öland efter en snabb lunch i Hässleholm.Jag längtar ibland efter att vara på Öland. Den södra delen, som inte är så exploaterad, med havet, ängarna, radbyarna och känslan av oändlighet som jag kan få ibland då vattenhavet syns långt, långt, långt bortom ängshavet....Det är viloläge.

Just här fick jag också en gruvlig hemlängtan, paradoxalt nog. Men allt kan man ju rå på, så efter tre dagar med sol och bad på Stora Frö ( 28 grader i havet) och en heldag i Kalmar med besök på slottet, styrde vi norrut.



Vi kom till Öland i kvällssolen och styrde mot Skärlöv.


Sommarkväll - finns det nåt finare ord?

Varmt och fint var det på det här pensionatet.
 Vi fick sova på loftet så efter att ha låst in svettstinkande och lortiga hojkläder och fått tvätta sig i baljan på muren kunde man sova lugnt och gott.

Klockan halvfyra, jag vaknade och tittade ut på Öland som höll på att skaka av sig lite nattdimma.
 Koltrasten och harkranken hade just vaknat också.

Jordgubbarna till efterrätten köptes hos odlaren med världens godaste jordgubbar.

Ester tar hand om kompisen Snurre.

Vi besökte Café Mejeriet i Vickleby efter en baddag på Stora Frö. 


Gräsklipperskan i Skärlöv.

Hemma-hos-bild 

Ester och pappan.

En bäck att leka i.

Byinrättningen där vi mot en liten slant fick lov att duscha.




En bukett ölandsblommor till värdparet.
På Kalmar slott såg vi Johan den III:s påskmåltid som den tedde sig 1586.
 Intressant, särskilt med alla fåglar som prydde bordet.

Fiskpastejer, rismos, hackad gädda formade som päronhalvor, ägg och nötter....


Utsikt från slottet. 




10 juli - 12 juli 
Söderfors via Gränna och Vadstena.

Efter att ha avverkat Smålands byar körde vi in i bushen mellan Nässjö och Gränna. Det blev fin åkning ute i ingenstans. Till slut nådde vi Gränna och solen strålade över Vättern och Visingsö. Det här är en av mina absoluta favoritvägar i Sverige! Vi övernattade i Vadstena efter att ha kört en vidunderligt vacker resa längs Vättern och över östgötaslätten. Efter att ha sovit ut åkte vi ut i nytt vattenfall och åska mot Söderfors och nästa pensionat. Vi har vänner som väntade. Och där hade det slutat regna.


Det turistkaos som rådde i Gränna gjorde det omöjligt att stanna till för foton, därför blir det en minnesbild lite på sned efteråt. Där ligger den, Visingsö, och väntar på att jag ska besöka den en gång i framtiden.


Brahehus

Vandrarhemsfrukost i Vadstena

Vandrarhemmet i Vadstena var tidigare ett ålderdomshem, varför man hade käppar att låna för den som behövde känna på den rätta atmosfären. Eller så kanske de bara hade ett dekorativt syfte...? Nå, maken provade på tider som komma skall. Hållningen är den rätta, vad jag kan se. Han får nog ställa undan hojen och ta färdtjänsten hem.

Längs Vättern

Från norr passerar man denna allé om man ska till polkagrisstaden.



Så kom vi då fram till Söderfors och vännerna Eva-Marie och Staffan tog emot på sitt pensionat (läs fritidshus).
Vi sov gott och kände oss snälla efter att ha blivit matade med en förstklassig laxmåltid.


Bramsöfjärden, som heter Fäbodfjärden just här, väntade på besök. 

Märta ville också följa med på båttur.

Sommar - eller hur? På väg ut på båttur, värdinnan i fören och värden bakom ratten. 

Karin och jag, redo för start.

Ja, då ska vi se....röd och grön pinne. Babord och styrbord. Fjärd hit och fjärd dit.
Tur att inte jag skulle sköta det här. Jag skulle bara åka och njuta av vatten, sol och sommar, jag.

Så här kan man också ha det...


Sommarnöjet.


Fiske från bryggan


Mer fiske - Märta tittar på Karins fisk.

" Jo, så här stooora fiskar..."
Frukost på bryggan innan vi påbörjade resan hem till Östersund.




Snart hemma, bara lite Järvsö kvar, som alltid då vi kommer denna väg
Dels hade jag tappat en skruv ( i hjälmen, va trodde du?), dels kunde vi se nåt vi måste ha....

Resan är över. Känslan att komma hem och sätta på tvättmaskinen och duka semestermiddag på altanen och ringa mamma och ungarna och läsa fjorton ÖP och duscha - allt detta kändes helt fantastiskt underbart. Men, som sagt, det suger alltid i äventyrstarmen ändå. Och hojen står där, blank och röd och fin. Sommaren är lång och jag är oändligt tacksam över att kunna göra det jag vill.....

//E

torsdag 27 juni 2013

Regnig morgon - avresa

Bloggskrivandet har fått ge vika för omhändertagandet av nära och kära men nu är det ordning så nu sitter vi resfebriga vid frukostbordet.

Vardagsrummet var som vanligt belamrat med packning i natt. Vi har sprungit i kalsongerna ut och in med packning och olika lås. Som traditionen bjuder i den alexanderssonska familjen sker allt i sista minuten enligt "javisstja-principen". Maken hade mekat klart vid halvelvatiden igår kväll. Då hade jag mobilladdare och nytt batteri i min hoj. Hans hade fått ventiler justerade. Och som det ösregnade!

Resrutten ändras varje minut enligt vädret och nu har vi också tidsbrist pga verkstadsarbete. Men vi siktar på Skagen. Och dit kommer man om man kör söderut. Ungefär så är planen.

För er som undrar: just nu är det inlandet som gäller, snett ner mot skånska västkusten. Färja eller bro till Danmark, upp till Skagen, färja till Norge och vidare förbi Bergen och uppåt. Som sagt, just nu. I morgon kan det se annorlunda ut...

Make och son på knä för att en BMW ska rulla säkert.
Jag försöker uppdatera bloggen i mobilen under resan. Annars kommer reseberättelsen efteråt. Som vanligt. Och ja, vi kör försiktigt. Hoppas i stället på att alla andra också gör det, så ordnar sig allt.

/E

fredag 14 juni 2013

Examen

Examensdagen var här och har snart gått. Det är bara tre timmar kvar. En magisk dag är till ända!

Jag tänkte på det idag, när vi promenerade tillsammans mot kyrkan, jag och mina kollegor och ett 80-tal sommarlovsglada barn. ( För glada är väl barn när det är sommarlov? Frågan fastnar i ett hörn av hjärtat, kan jag säga...  jag ÖNSKAR alla barn ett så gott sommarlov som det bara går, i alla fall).

Jag tänkte alltså på det när vi promenerade från den gamla skolan till kyrkan. Tänkte på examen och vad det står för. Sommarlov. Ett kaos? En evighetslång ledighet med sol och bad och äventyr? Spirande förälskelse? Nya kompisar, resor och släktträffar....Sol, värme, soooool och vääääärme.

Det var lovat regn idag. Jag skämtade med min kollega om att det var onödigt att man planerat hela morgonen för regn men det enda som hände var värme och en mulen himmel. Ultimat examensväder enligt mig.
- Va härligt det är! sa jag sen spontant. Om vädret, alltså.
- Idag, ja..., svarade han på jämtländskt vis.

Ja, och så tågade vi då iväg in i kyrkan. Utanför stod föräldrarna som inte genast tagit en plats i den fullsatta kyrkan och väntade. Fotograferade. Torkade en tår. Barnen var finklädda och finkammade och det fanns högklackat och kostym och jeans och favvotröjan och blomsterhåruppsättningar på flickorna och rakade mönster på pojkhuvudena. Det är nåt att fira - examen!

Jag har en del minnen från examensdagar i unga år. Två minnen tar plats överst. Det ena är då jag dagen innan examen tillsammans med klasskamrater beger mig ut på landsvägen hemma i Såå för att plocka blommor till att smycka skolan. Jag kommer till den kära, gamla mjölkbryggan och upptäcker vackra, rosa blommor på kvist som ingen annan förr haft med sig. Jag plockar stolt dessa för att sedan få se hur magistern förändras från leende examensglad dalmas med Gagnef i blick till en gråmelerad surkart som läxar upp mig för att ha
a. plockat något fridlyst
b. plockat något giftigt.

Jaha. Tibast. Det får man inte plocka. Man måste tvätta sig noga ifall man gjort ett misstag angående detta. Nåt lärde jag mig i alla fall. Dagen efter, på examen, sjöng vi om svalor på en telefontråd:  "...det gliiiiiiittrar och kviiiiiiiiiiiittrar om vååååååååååren". Mamma satt i publiken på en stol längs väggen med alla andra och applåderade sången. Sen var det fika hemmavid och sommaren var oändlig, som ni vet.

Det andra minnet var då jag som tolvåring tvingats byta skola (nedskärningar fanns då också...) och examen var lika med förhör, tro't eller ej. Man fick en nummerlapp och sen visste man inte vilken fråga som skulle komma. Det var som att sitta på tiotusenkronorsfrågan och publiken var allas familjer. Ve och fasa!!!

Jag fick nummer nio. Frågan var vilken typ av sten magistern visade upp. Jag hade tur för jag kunde - det var en täljsten. Följdfrågan var naturligtvis var det fanns och då kunde jag stolt svara "Handöl",  varpå modern även denna sommar kunde få med sig en sommarlovsglad unge hem. Fika och oändlig sommar. Igen.

Undrar hur "mina" ungar idag hade det när dom kom hem och resten av alla dagar i sommar..

Får dom fika och sommarlovsspring i benen? Får dom leka tills solen går ner? Får dom en lagad middag vid femtiden eller så och nån som stoppar om när orken tryter fast fötterna borde tvättas efter spring i lerig hage? Är det någon som läser en saga när det regnar och som tar fram penslar och färg för att måla hela världen....?
Jag ÖNSKAR i alla fall att det är så.

//E.



torsdag 6 juni 2013

Vad har hänt?



Jag råkade titta in hos grannen....vad fick jag se? Jo ett ådernät av grenar i ett grönt hav. Hjälp! Hela världen har svämmat över av grönska! Är det inte underbart?

Fuktiga nätter, ett par rejäla åskregn och närmast tropisk värme under ett par veckor veckor så blir det nästan ohanterbart. Trots det underbara.Gräsmattan måste klippas ett par gånger i veckan, skotten på syrenhäcken (där vi inte klippte i fjol för jag vågade inte klättra på taket till cykelstallet och glömde hela tiden bort att be någon annan klättra) har växt en halvmeter. Redan. Klippa häck, det är sånt man gör när man kommer hem från semestern. Den orensade och vildvuxna rabatten kan jag redan nu glömma att jag ska ansa och rabarbern blommar sen länge och är skördad av andra som gillar rabarber mer än jag.

Nå, jag rullar mig i gräset, jag, och låter blomstren vara i fred. Maken har lovat mig ett växthus på nästa boplats! Med en soffa åt mig i det gröna havet. Kanske får du fika om du tittar in men medtag egen stol.



//E

söndag 2 juni 2013

Solberg

Hur konstigt är det inte att röja där vi började bo tillsammans och känna lukten av sommarvarmt hus där vi faktiskt flyttade ihop en het och kvalmig midsommar för 34 år sen. Jag läser i dagboken om första middagen, tillsammans. Sik från Brunfloviken, vitt vin och kokpotatis. Där började vårt gemensamma äventyr.

TRETTIOFYRA år sen! Är det inte ett halvt liv? En evighet? Men ändå känns det som igår. I alla fall nu när vi är där och pysslar utan måsten. Huset är tomt och vi behöver ta hand om det. Våra 80-talsblommiga gula tapeter i köket och ultragröna sovrum....allt finns kvar. Fundersamt kokade jag kaffe på spisen vi köpte  (eller fick?) för trettiofyra år sen. Mindes första sommaren då vi skulle bli vuxna sambos med eget hus. Även om vi bara hyrde av svärfar så var det eget hus, med allt vad det innebar. För mig betydde det saftning och syltning och såpskurade mattor, precis som det var hemma där livet börjat. Med liv och lust satte vi igång. Dagboken skvallrar om marmeladkok och dockskåpsfint till jul. Fiske och sommarfester, strul med frysdass och vatten, uppbrutet golv och dränering, åska och snöstorm och oplogad väg. Hobbyrum med en gammal skrivmaskin och ett staffli och fem kattor. Så var det.

Den 9 oktober 1982 flyttade vi därifrån. Då var vi nöjda på det avskilda lantlivet utan grannar och bussförbindelser.

Jösses, vad vi har förändrats på trettiofyra år! Jösses, det hände ju fyra barn mellan då och nu!

Just denna helg har de två yngsta arbetat hårt för att röja buskar, gräs och allsköns bråte utomhus tillsammans med oss päron. Lite kul har vi allt haft, ändå. Vid fikat på altanen i gassande sommarsol kändes det ....
.....spännande - det är vad det är. Om nån vill låna ett mysigt torp på landet med bra fiske och lugn och ro en kvart från stadens brus, så hör av er till oss.


Inflyttning, midsommar 1979.
I lång bomullsklänning, träskor och knästrumpor poserar
jag på brunnen. 

Långt senare, världens finaste Therese slår gräset
ovanför jordkällaren....

...och världens finaste Thomas återgår till
skräplastning efter fikapausen.

Brunnen finns kvar. Vi funderade just på hur den skulle se ut med lite falurött och en fin träbänk i närheten.
Somliga bara roar sig, som ni hör....

//E.